Tema: Tollarp.

I brist på annan sysselsättning tog jag mig en promenad genom min födelseort. Mycket fanns det att se. Nostalgin flödade. Nedan följer min kväll i bilder:Det här är jag.

Det här är mitt hus.

Tollarps vackraste vy.

Sporthallen. Nog sagt om den.

Mellanstadiets spännande labyrint.

Badet som vandaliseras år efter år.

Högstadiet. Det är skönt att bli äldre.

Och så undertecknads gamla fritids.

Här tillbringade jag de första 19 åren av mitt liv. Nu, 5 år senare, inleder jag mitt 24 år här. När solen skiner är här faktiskt ganska fint.

Scary shit.

Jag sitter ensam hemma och tittar på Morden i Midsomer. Frågan är hur länge jag står pall. Jag är nämligen en mes om ni inte har förstått det. En rädd liten mes. I ett stort, tomt hus. Jobbigt värre.

Och så ett tredje

Och idag konstaterar jag att det nog är hög tid för en promenad. Att bo hemma hos ett föräldrapar som har semester innebär ibland att det finns bakelser att äta när man kommer hem. Att dessutom arbeta på en arbetsplats där maten är relativt gratis, god och dessutom avslutas med efterrätt var och varannan dag innebär att viss extramotion krävs. Så det är dags nu. Detta innebär att någon av mina läsare kanske kommer att få ett samtal av mig strax. För det är ju så tråkigt att gå ensam.

Rapport

Än så länge har jag hållit mitt ord. 5 minuters prat om jobbet var allt som hanns med när jag kommit hem. Sen blev det annat.

Så långt, så gott. Med andra ord.

Tillägg

Jag vill bara tillägga att det även finns trevliga pensionärer och turister. Idag kom det en kombinerad sådan till mig. Han kramade om mig när vi var klara med rundturen. Det hade kunnat vara obehagligt. Men det var faktiskt mest rart.

Ett försök.

Det blir inte så många intressanta observationer i vardagen nu för tiden. De få jag gör är ytterst begränsade till min arbetsplats och kan enkelt sammanfattas i dessa få meningar: "Vissa turister är dumma i huvudet", "Vissa pensionärer är dumma i huvudet" och "Helg är ju skönt". Antagligen beror detta på att mina veckor mest kretsar kring jobbet. Jag pratar om det på jobbet och jag fortsätter prata om det när jag kommer hem efter jobbet. Jag borde kanske sluta med det. Prata om det alltså. För hur kul är det egentligen att prata om det man egentligen tycker är lite tråkigt men ändå gör 7 timmar om dygnet? Nej, jag tror det får bli ändring där. Hädanefter ska jag försöka begränsa jobbpratet till 5 minuter precis när jag har kommit hem. Sen får det räcka. För visst ska väl livet handla om mer än bara Elin Sjugrens jobb? Jo, jag tror faktiskt det.

Jag kan ju försöka meddela er hur det går.

Traditioner är till för att hållas.

Därför kom Lina till Kristianstad i helgen. Och det var underbart. Bästa sättet att uppleva Kristianstadsdagarna är med människor som inte kommer härifrån. Människor som ser på fenomenet med helt nya ögon. Vi hängde på Stora torg, vi såg Simon Norrsveden, vi badade i havet, vi stekte, vi såg Henok Achido och vi dansade på T-baren. Sammanfattningsvis så hade vi en rolig helg ihop och det var det bästa. Och nu när hon har åkt inser jag än mer hur mycket jag saknar alla som jag känner norr om Skåne.