I promised myself, I promised I'd wait for you

Jag har blivit mjuk. Så himla mjuk. Och nej, jag talar inte metaforiskt. Jag har inte blivit mjuk i sinnet. Det har jag väl alltid varit. Jag har blivit mjuk, boktstavligt talat. Jag petar på min mage och känner bara: mjukt. Alldeles för mjukt. Märk väl: mjuk. Och jag trivs inte riktigt. Eller rättare sagt, jag har trivts alldeles för mycket. Så mycket att jag har blivit mjuk. Det är inget fel på att vara mjuk. Jag är gärna mjuk. Men jag tror att jag ska dra gränsen nu. Det får helt enkelt bli mitt nyårslöfte. Att jag ska bli lite mindre mjuk. Lite mer lagom mjuk. Och lite hårdare. Lite friskare. Lite svettigare.

Beach 2010, here I come.

(Oj, så trött jag blev på mig själv nu.)

Tips från Sandra

Fick ett fint mms från Sandra igår. Hon hade gjort en härlig observation. En av Wikipedias utvalda artiklar för dagen var den här om Sveriges vackraste kyrka. Nämligen Västra vrams. Bilden låg/ligger på wikis förstasida. Och det känns ganska stort faktiskt.

För er som är okunniga så ligger Västra vrams kyrka precis vid Tollarp.

Disciplin en söndag.

Jag känner igen mig en hel del idag i det här inlägget som Andrea har skrivit. För er som inte pallar klicka så handlar det om saker man gör istället för att plugga. Själv har jag knappt något att plugga på nu för tiden. Utöver jobbet har jag en skoluppgift som ska lämnas in varannan vecka. En text sammanfattande de två gångna veckorna. Sitter jag bara på jobbet och skriver ihop det så går det på 20 minuter. Max. Men sitter jag hemma... Då. Ja då. Då tar det tid. Jag har suttit med dokumentet uppe sedan kl 8 morse. Och ändå är bladet tomt. Det är ingen svår uppgift. Absolut inte. Jag ska bara skriva ihop vad jag har gjort de senaste två veckorna. Utan vidare språkkrav. Det kan i princip vara hur kasst som helst. Bara det lämnas in. Ändå. Tar det. Sån. Tid.

Men NU! Ska jag ta tag i det. Jag lovar.

Typ.

Saker jag vill ha

Det bästa med min blivande lägenhet är att den är halvt möblerad. Inte optimalt i längden, men för tillfället känns det som världens bästa lösning. Jag slipper köpa nya, dyra möbler för att sedan släpa dem 5 trappor upp utan hiss. Dessutom möjliggör det en mängd andra, mycket roligare inköp. Såsom nya leksaksrobotar, färgglada kuddar, kläder och inträden till Debaser. Nedan följer därför ett antal saker jag vill ha.

Jag ser ljuset

Ikväll tillbringar jag kvällen alldeles ensam i systers lägenhet. Näsan lyser röd som Rudolfs på grund av förkylningen som verkar vara här för att stanna. Men jag trivs ganska bra ändå. Det är skönt att vara ensam ibland. Jag roar mig med att titta på skräp-tv, snyta mig, ta knäckande bilder med webkameran (jag har varit snyggare och mitt hår har definitivt varit renare än ikväll) och längta efter min nya lägenhet. Som jag längtar.

Såg för övrigt trailern för nästa avsnitt av Pernillas jul på tv4+. Och jag känner mig glad och stolt över att heta Sjögren, inte Wahlgren. Palla den släkten alltså...

Något ska man ju blogga om

En sak som nog inte intressant för någon annan är att Frida Fahrman står väldigt nära mitt jobb i det här inlägget. Kul för mig, men kanske inte så relevant för någon annan.

Jag har haft bloggfönstret uppe i minst en timme nu. Det här är vad jag har åstadkommit.

Bacon is good for me!

Bra grejer

Under loppet av en vecka har jag fått både jobb och lägenhet i Malmö. Jag är nöjd. Mer än nöjd. Skitnöjd.

It's a dare

Och jag är inte den som bangar.

Den här är till dig Ida.