Dagens fråga

Om man är trött i huvudet och lite lite täppt i näsan hela tiden, kan man vara allergisk då? Jag är inte så insatt, men det känns som att så kan vara fallet.

Söndagens disk

6 hungriga personer kan ganska snabbt och lätt få ihop en rejäl hög disk på Scandics frukostbuffè. Gott, fett, sött och mycket. Världens bästa kombination. Och så det bästa av allt: man slipper diska. Det är bara till att lämna bordet. Härliga tider.

Dagens nostalgi

Jag sitter och saknar kårpuben lite. Det har aldrig hänt förr. Jag undrar om jag borde oroa mig. Saknaden slog mig när jag läste ett blogginlägg på Linas sida.

"Elin hade utsett en tavla av Sara Elgeholm till mig. Den föreställde en liten kanin som satt i sitt kök och drack kaffe och tänkte att "Nu hade det suttit fint med lite bekräftelse". Det var Bullseye med tanke på hur ofta jag och Elin diskuterar vikten av bekräftelse och uppskattning."

Jag vet inte hur många av våra kårpubskvällar som har slutat med att Lina och jag traskar hem lite buttra och pratar sönder ämnet bekräftelse och uppskattning. Jag vet inte riktigt varför det får mig att längta dit. Vi är ju alltid lite småsura när vi diskuterar det. Men ändå. Det kanske är för att vi närmar oss examen och en massa flyttar. Big changes ahead liksom. Ah well. Such is life.

Elin Sjögren och bokmysteriet som egentligen inte fanns.

I nästan en vecka nu har jag gått runt och oroat mig över en biblioteksbok som jag har trott att jag har lånat och blivit av med. Jag har gnällt och frågat och klagat över den här boken. Letat överallt och oroat mig över min mentala hälsa. För vem lånar en bok för att bli av med den i samma sekund som man lämnar biblioteket? Nu är dock mysteriet löst. Och oron för den mentala hälsan är helt plötsligt mycket värre och mycket mer befogad. Herregud. Det är knappt att jag vill erkänna det. Men det är ju så roligt egentligen. Lite svårt att återberätta men jag ska försöka ändå. Det kommer nog bli lite rörigt.

Grejen är den att jag har gått runt och varit stolt över mig själv för att jag har lånat boken (som är kurslitteratur till min nästa kurs) i så pass god tid innan kursens början. Jag har trott att jag för en gångs skull har varit ute i så god tid att jag har sluppit köpa boken. Hybris verkligen. Stoltheten har sjudit. Att jag inte har kunnat hitta boken hemma har jag börjat inse nu, några dagar innan kursens början. Oro oro oro har det varit. Och vad pinsamt att erkänna att man måste ersätta en bok på biblioteket som man precis har praktiserat på. Som sagt så har jag letat och letat men verkligen inte hittat den. Jag har även sökt på hyllan den ska stå på i biblioteket för att se om någon har hittat den och satt tillbaka den åt mig. Kollat i bibliotekskatalogen har jag också gjort men där står bara att den är utlånad till den 21 maj. Självklart har jag trott att den är utlånad till mig.

Idag fick jag dock snilleblixten att logga in på Mina sidor på bibliotekets hemsida för att se om någon kanske har lämnat in den åt mig. När jag loggat in där inser jag mitt fatala misstag. Jag har aldrig lånat boken. Jag har alltså varit stolt och oroat mig över något som jag aldrig har gjort. Att jag har lånat boken har varit ren och skär inbillning. Det kan i och för sig förklaras med att jag har lånat en annan bok åt Oskar. Men HUR kan jag ha fått det till att jag har lånat en bok till mig själv? En bok som heter Historiebruk, när hans bok klart och tydligt heter Intermedialitet. Det blir ju bara roligare och märkligare ju mer jag tänker på det också. När jag och Andrea letade på bokens hylla yttrade jag meningen: Jaså var det här jag hämtade den? Det minns inte jag. No shit Sherlock!

Jaja, det är väl bara till att beställa boken nu då. Och bli 220 kronor fattigare. Jag som hade varit så duktig. Fasen.

Dagens undran?

På fredag har vi vår sista dag på praktiken. Vi firar oss själva genom att gå ut och äta på lunchen. Men vad ska vi göra med den stackars personalen på biblioteket som så snällt har stått ut med oss i fem veckor? Man måste ju bjuda på nåt, men vad? Tårta är för mycket. Vi funderade på att baka en stund, men sen passerade det vanvettet. Så nu är vi inne på att ställa fram en chokladask. Några tips och idéer? Vi har alltså inte fått nån hjälp av personalen på biblioteket så vi har egentligen inget att tacka för. Men vi vill ju vara artiga. Vad är då lagom? Vi vill inte va för snälla, men inte heller för snåla.Det här är för mycket. Bild: Josabeths blogg.

Men det här är för lite. (Det är en bondkaka)
Bild: pilefood.se

Dagens oj.

Vad gör jag?

Dagens hittade

Ibland är det trevligt att hitta tillbaka till saker som man en gång gillat men glömt bort. Idag hittade jag tillbaka till Hello Saferide-låten Get sick soon. Den är ju faktiskt jättefin. Och ibland kan man nästan höra att hon ler när hon sjunger den. Rart.

Videon hör inte riktigt ihop med låten. Men ändå.

Dagen på bild.

Andrea tittar på ankor. "Det är två hanar" säger hon.

Jag äter glass. Dansk nougat och hallon/turkisk peppar. Tveksam smakkombination.

Oskar läser Jack utanför biblioteket. Även han tittar på de två hanankorna.

Dagens bästa

Egentligen är det ju jättetråkigt att blogga om vädret. Alla gör ju det. Men det måste ju ändå sägas, idag har det varit så himla fint väder. Och varmt! Och man blir ju bara glad. Så glad så glad. Glass känns som ett måste nästan varje dag så nu är årets första kulglass inmundigad! Härliga tider. För att fira våren vidare bestämde jag mig idag, äntligen, för att handla upp mina blomstercheckar som har legat orörda i plånboken i över ett år nu. Nu står alltså en fin vårbukett på mitt köksbord och gör mig bara ännu gladare. Jag gillar det!Ja jag har köpt blommor till mig själv och jag trivs med det. Jag trivs med blommor. Precis lika mycket som jag trivs med att tjata om semester, godis och prinsesstårta.

Dagens glömde

Just det. Vi ska äta sån här med. Jag och Andrea. Kan det bli tjejigare?

Dagens kväll

Ikväll är det kvinnokväll på tv. Först dessa två damer.

Sedan denna.
Och så sist men inte minst dessa.

Är det inte lite märkligt att tv3 väljer att börja med avsnitt 75 av SATC när de börjar visa serien igen? Ja det tycker jag i alla fall. Men jag kanske inte har alla fakta. Det är sällan jag har det. Jag dömer ändå. Mest för att det är kul.

Dagens stolthet

Ok, så här funkar min och Andreas praktik: vi åker ut till rektorer och lärare på Halmstads skolor för att informera om kulturförvaltningens projekt Identitetsskapande skola. Normalt träffar vi 1-2 personer och för en diskussion med dessa om projektet och bidraget som ligger bakom.

IDAG däremot slängdes vi rakt in i ett personalrum med ca 25 mer eller mindre intresserade lärare. Tydligen var tanken där att vi, stående, skulle hålla i en presentation för dem medan de drack sitt morgonkaffe. Total tystnad, alla ögon på oss. Det visste inte vi. Och tur var väl det för hade vi vetat det så hade det nog inte gått så himla bra som det faktiskt gjorde. Vi var sjukt proffsiga. Eftersom vi inte hade hunnit bygga upp någon nervositet så var det bara till att köra. Helt utan manus stod vi där ensamma, som om vi hade en scen under oss, och berättade om projektet. Helt utan att komma bort oss eller förvirra oss. Och nu är vi galet stolta över oss själva. Och det känns helt rätt.

Det är nog bara till att konstatera att även om vi har extremt mycket dötid på vår praktik så lär vi oss väldigt mycket. Vi håller i möten. Vi pratar med maktmänniskor. Vi ringer runt. Snart kan man nog nästan säga att all rädsla för att prata inför stora grupper och okända människor är som bortblåst. Hoppas jag. Åtminstone för ett tag.

Gårdagens jaahaa?

Igår hittade Oskar tre små hål på armbågen på min svarta favorittröja. När jag skulle se efter hur stor skadan var rev jag upp de tre små (fullt möjliga att laga) hålen till ett stort (totalt olagbart) hål. Sjukt irriterande. Av någon anledning förväntade jag mig bättre kvalitet från L.O.G.G.. Jag vet inte varför. Det är ju fortfarande h&m. Men ändå.

Så nu Andrea är du helt ensam om din svarta L.O.G.G.-tröja. Där minskade risken att vi klär oss i likadana kläder på jobbet med ca 50%.

Dagens kamp

Jag är sååå nära att gå till Maxi för att köpa choklad, allt med ursäkten att jag måste fota lite till min artikel om antioxidanter i mat. Visst, riktigt mörk choklad är nyttigt. Men jag har svårt att erkänna för mig själv att det inte alls är sådan jag kommer att köpa om jag går dit. Tar jag mig dit lär jag ju köpa 250 g Fazer Marianne chokladkaka. Enbart för att jag har gjort besväret att ta mig ända dit. Och DET är INTE nyttigt.En stenhård kamp är vad det är. Jag är inte helt säker på att jag kommer ur den som den vinnande parten.

Dagens fel på mig.

Det är nåt fel på mig. Varje film jag har sett på sistone har jag somna ifrån. Oavsett hur bra den verkar. Detta måste åtgärdas på något sätt, men jag vet inte riktigt hur. Kaffe? Coca-cola? Koffeintabletter? Något måste göras, för jag är inte det filmsällskap jag en gång var. Jag börjar kanske bli medelålders. Igår somnade jag när jag och Oskar såg Sweeny Todd och det ångrar jag mycket. Så mycket blod, så mycket sång, så mycket drama, så mycket Johnny. Jag gillade ju det jag såg. Suck.

Dagens disk

Precis innan jag började diska idag lovade jag min syster att jag skulle lägga upp en Dagens Disk. Det var ju ett bra tag sen jag gjorde det. Och bloggen heter ju ändå... Dagens Disk. Precis när jag satte sista diskade gaffeln i bestickkorgen så kom jag på att jag glömt fotografera disken. Inte bra. Inte bra alls. Löften är ju till för att hållas. För att kompensera lägger jag därför upp en bild både på den diskade disken OCH på dagens sopsortering! Ganska schysst va?Ett överbelastat diskställ.

Förra helgens pizzakartong, Andreas gamla Xide, mellanfilkarton, tomatburkar och en gammal salladsbehållare.

Dagens låt

Shawty had them Apple Bottom Jeans [Jeans]

Boots with the fur [With the fur]

The whole club was lookin at her

She hit the flo [She hit the flo]

Next thing you know

Shawty got low low low low low low low low

Them baggy sweat pants

And the Reeboks with the straps [With the straps]

She turned around and gave that big booty a smack [Ayy]

She hit the flo [She hit the flo]

Next thing you know

Shawty got low low low low low low low low

Dagens fundering.

Jag har funderat på en grej. I lördags på konserten sjöng jag med i i princip varje låt. Jag kan inte en enda Niccokick-text. Förutom möjligen The Poet. Och då handlar det om enstaka ord. Som Oskar har fått lära mig. Vad kan jag då ha sjungit? Jag måste ha återgått till någon sorts lågstadie/fantasiengelska för några riktiga ord sjöng jag inte. Tänk om min sånginsats hade funnits inspelad.

Jag är glad att den inte gör det.

Att göra imorgon

- Ringa några skolor (antagligen utan svar och framgång).
- Prata med handledar-Hanna om text till Kulturkanalspärm.
- Skriva lite på text till Kulturkanalspärm.
- Fika.
- Äta lunch.
- Fika igen?
- Gå hem.

Är vi riktigt effektiva så kan vi nog vara klara till 9.30. Bekvämt men trist.

Sportspegeln, Niccokick och pizza.

Jag har precis sett hela Sportspegeln. Det säger kanske en del om mitt tillstånd. Jag är lite trött. Det är söndag. Men jag måste faktiskt erkänna, ibland tyckte jag nog att det var lite småkul. Jag vet inte riktigt om jag trivs med den känslan än.

Igår var det så äntligen dags då. Kvällen jag och Andrea gått och planerat och tänkt på under stora delar av vår praktik än så länge. Niccokick på B&B och förfest hos Oskar. Trots värsta hajpen blev kvällen lyckad. Vi hade kul kul kul och konserten var himla bra. En pinsamt liten publik till trots. Återigen får jag ju konstatera att fest med folk man vanligen inte umgås med kan höja en kväll rejält. Vi fick till och med höra Ola. Efter lite tjat och om och men och övertalning. 

Rolig/märklig detalj: Oskars ringklocka är försvunnen. Vet någon var den finns så är det bara till att höra av sig. 

Idag har jag ätit pizza för andra dagen i rad. Det var oerhört dumt gjort. Det visste jag redan innan. Ändå gjorde jag det. Man blir INTE piggare av pizza. O nej.

 

Dagens film

En varm augustikväll i Seattle 2007 landade mina ögon för första gången på denna affisch. Sedan dess har jag längtat och längtat. Ikväll är det alltså äntligen dags. Hotrod. Förväntningarna är skyhöga.

Rod Kimble is a naïf, a slacker living in a small US town with his mom, his younger brother, and his stepfather whose respect he craves. He also misses his dead dad, whom he thinks was Evel Knievel's back-up. Rod, a man-child, believes that he is a stunt man. When his stepfather needs an operation, with help from his brother and his slacker pals, Rod hatches a plan to set a school-bus-jumping record on his moped. First, his crew and he have to raise money to rent the buses and build the ramp. Trouble is, Rod's inept at his chosen career. Looming failure is complicated by the return of Denise, Rod's next-door neighbor and secret heartthrob, who is home from college. Is public humiliation at hand?

En ny storfavorit? Chanserna är stora. Jag kanske måste äga denna film.

En dag i två praktikanters liv.

Jag är bländad.

Och jag har ont i huvudet.

Denna dagen har innefattat en hel del plast och rivande, men det är helt okej.

Eller ja, från och till. Helt okej ibland.

Man slipper tänka för en liten stund.

Man får torra händer av pappersarbete. Vi lider.

Vi längtar till lördag.

Vi planerar vad vi ska ha på oss. Ibland istället för att plasta böcker.

Vi kanske ska vira in oss i plastfolie? För att hedra vår praktikplats?

Nakna?

Rektorer? Ringa?

Nej.

Varannan rad är min.

Och varannan är min.

Lista ut själva vem som börjar.