Ok, så här funkar min och Andreas praktik: vi åker ut till rektorer och lärare på Halmstads skolor för att informera om kulturförvaltningens projekt Identitetsskapande skola. Normalt träffar vi 1-2 personer och för en diskussion med dessa om projektet och bidraget som ligger bakom.
IDAG däremot slängdes vi rakt in i ett personalrum med ca 25 mer eller mindre intresserade lärare. Tydligen var tanken där att vi, stående, skulle hålla i en presentation för dem medan de drack sitt morgonkaffe. Total tystnad, alla ögon på oss. Det visste inte vi. Och tur var väl det för hade vi vetat det så hade det nog inte gått så himla bra som det faktiskt gjorde. Vi var sjukt proffsiga. Eftersom vi inte hade hunnit bygga upp någon nervositet så var det bara till att köra. Helt utan manus stod vi där ensamma, som om vi hade en scen under oss, och berättade om projektet. Helt utan att komma bort oss eller förvirra oss. Och nu är vi galet stolta över oss själva. Och det känns helt rätt.
Det är nog bara till att konstatera att även om vi har extremt mycket dötid på vår praktik så lär vi oss väldigt mycket. Vi håller i möten. Vi pratar med maktmänniskor. Vi ringer runt. Snart kan man nog nästan säga att all rädsla för att prata inför stora grupper och okända människor är som bortblåst. Hoppas jag. Åtminstone för ett tag.
IDAG däremot slängdes vi rakt in i ett personalrum med ca 25 mer eller mindre intresserade lärare. Tydligen var tanken där att vi, stående, skulle hålla i en presentation för dem medan de drack sitt morgonkaffe. Total tystnad, alla ögon på oss. Det visste inte vi. Och tur var väl det för hade vi vetat det så hade det nog inte gått så himla bra som det faktiskt gjorde. Vi var sjukt proffsiga. Eftersom vi inte hade hunnit bygga upp någon nervositet så var det bara till att köra. Helt utan manus stod vi där ensamma, som om vi hade en scen under oss, och berättade om projektet. Helt utan att komma bort oss eller förvirra oss. Och nu är vi galet stolta över oss själva. Och det känns helt rätt.
Det är nog bara till att konstatera att även om vi har extremt mycket dötid på vår praktik så lär vi oss väldigt mycket. Vi håller i möten. Vi pratar med maktmänniskor. Vi ringer runt. Snart kan man nog nästan säga att all rädsla för att prata inför stora grupper och okända människor är som bortblåst. Hoppas jag. Åtminstone för ett tag.
4 kommentarer:
Sjukt bra var vi! Och jag håller med dig, vi lär oss väldigt mycket på praktiken som vi kommer att ha användning av i framtiden. Bra det :)
Vad duktiga ni är, jag är mycket stolt! Det är verkligen inte en lätt uppgift att tala inför 25 pers, speciellt inte när man är inställd på något helt annat.
Shit vad grymt!! Att snacka för så många och att vetaexakt vad ni skulle säga. Bjuder er på en "bra jobbat" burgare i helgen!
Härligt att höra tjejer!
Skicka en kommentar