Halmstad, vi måste prata.

Idag gjorde jag slut med Halmstad. Tror jag. Jag sa upp min lägenhet. Jag tror (TROR) att jag är färdig med staden nu. Staden som varit min i 4 år nu. Det känns lite vemodigt minst sagt. Men också ganska rätt. Tror jag. Jag vet faktiskt inte alls riktigt vad som händer efter sommaren. Jag vet knappt vad som händer i sommar heller för den delen. Spännande. Blir det Stockholm? Malmö? Tollarp? Eller får jag kanske ta och leta upp en ny lägenhet i Halmstad? Falkenberg? Nej, jag vet då rakt inte vad som händer. Ja, det är alltså hög tid att ta tag i det här nu. Framtiden. Nu har jag liksom inget val. Från och med den sista juli är jag hemlös. Och jag känner kanske inte riktigt att det är ett trevligt alternativ. Det är alltså inget jag planerar att förbli.

Hörrni alla. Håll tummarna för mig. Hittar ni ett jobb som skriker EEEEEELIIIIN SJJÖÖÖÖÖGREEEN så tveka inte. Ring mig!

Hello lover.

När jag kom hem idag efter min mastodontdag möttes jag av det här meddelandet. Jag gillar det. Är det någon som vill ge sig till känna? Jag har ingen aning vem det kan vara. Mitt liv är minst sagt spännande.

Vad hände?

Vilken dag. Jag säger bara, vilken dag. Sicken bra start. Möte med Länsmuseet som antog de flesta av våra idéer till projektet. Världens mest effektiva dag i datorsalen. Samtal med Anton Abele (eller ja, det var Sandra som skötte det). Och sen var tanken att cykla hem för att möta upp Lina och Johanna för picknick i parken. Jomenvisst, nej så blev det kanske inte riktigt. Efter denna effektiva pluggdag upptäcktes det när jag kom hem att allt vi skrivit idag inte alls hade sparats. Icke sa nicke. Borta. På grund av en miss av mig. Jaha. Det var bara för mig att cykla tillbaka till datorsalen och skriva om allt. Fick ett psykbryt när jag ringde Lina för att ställa in picknicken. Härligt. Men en sak lärde jag mig i alla fall (förutom spara, save, spara). Nämligen att man blir sjukligt effektiv när man har panik. Efter lite mer än en timme i datorsalen var allt vi presterat under dagen färdigt och omskrivet. Så jag hann med lite picknick ändå. En glass i den försvinnande solen. Och nu är jag hemma. Och det var dagen som gick. Upp och ner. Ner och upp.

Det ni missar.

I helgen samlas ett helt gäng av mina vänner i Stockholm för att fira Svalls födelsedag. Jag är ju då inte en av dom. Jag är inte alls avundsjuk. Inte ett dugg. Stockholm är ju ändå inget att ha. Nej, fy. Vad har Stockholm som inte Halmstad har? Nej, just det.

Nej, istället för att resa till Stockholm ska jag hänga på Tylösand. Och så ska jag på hemmafest i en stor villa. En stor villa med grill och jacuzzi. Det ni, mina Stockholmsvänner. Det ska inte ni.Det här missar ni.

Alla utom jag.

Hej, jag vill så himla gärna åka på charter. Flyga flygplan. Bo på hotell. Sola/bada. Gärna i Grekland. Finns det någon som kan tänka sig att åka med? Gärna den 28 mars. 1 juni funkar också. Snälla?

På pappa Berths begäran:

Mina nya wheels. Snygg va?

F.Y.I.

Ibland är det roligt att städa. Andra gånger inte. Just nu är det andra gånger.

Sjukt jäkla tråkigt alltså.

(wo)Man on a mission.

I helgen sa en person till mig att jag ser ut som en tjej med en plan. Roligt. Men jag vet inte jag. En plan? Min plan känns ganska diffus just nu. Jag svarade: "tja, min plan är ju att flytta hem och kanske vara lite arbetslös till hösten." "Nejnej, det där är en reservplan. Du har en annan plan. Det ser jag." svarade personen. Det hade ju varit roligt att höra honom utveckla sitt resonemang. För jag hade väldigt gärna vetat vad exakt min plan är. Men det gjorde han inte. Det är nog dags att jag börjar tänka lite mer på min plan. Det finns några små som gror däruppe. I huvudet. Men ingen klar och tydlig. Min framtid börjar ju liksom till hösten. Hösten är snart här. Det hade varit trevligt att veta vad mitt mål är. Förutom att tjäna pengar. Och gifta mig med någon snygg så klart.

Glimåkrafynd.

I fredags var jag på samlarmarknad i Glimåkra. Det vill säga en marknad för samlare. Med mängder av gamla fina saker som säljs till överpris. Eller snarare till rätt pris. Till det pris de egentligen är värda. Men som känns lite saftigt när man är van vid att fynda på loppmarknad. Därför blev det inte heller så mycket fyndat. Bara den här klockan för 50 kronor. Jättefin och jättebra med datumvisare och alarm. Mycket trevlig bredvid mina andra klockor (klockorna har tydligen ersatt jordglobarna). Det finns bara en nackdel med klockan. En enda nackdel som dock känns ganska överhängande. Den tickar högt som fasiken och jag kan inte sova med den i samma rum. Och tyvärr har jag ju bara ett rum (den passar inte riktigt inne på toa) så därför har jag de senaste nätterna varit tvungen att vira in den i mitt sängöverkast varje gång jag har gått och lagt mig. Optimalt? Nej. Därför väntar jag bara på att den ska stanna nu så att jag kan strunta i att dra upp den igen (som sagt, den är aningen äldre). Sen får den sälla sig till skaran icke-fungerande klockor i min fönsterkarm. Det vill säga alla övriga klockor i min fönsterkarm.

För övrigt ljög jag nu. Jag fyndade inte alls bara klockan. Jag köpte ju faktiskt godisremmar också. Gott var det.

En efterlängtad återkomst och presenter från en American sweetheart.

Lina åkte till New York över påsken. Det stora äpplet. Hilton, China town, Manhattan, Frihetsgudinnan, Williamsburg med mera med mera. Och där hade hon det fint och bra i en vecka! Som jag saknade henne. Ett flertal sms (om James McAvoy!) gick förlorade när jag gång på gång kom på: just det. Hon är ju inte hemma... Men nu är hon det! Hemma med besked! Och present! Jag hade ju självklart lämnat en beställning. I sann Elin-anda bestod den enbart av godis. En liten lista. Några småpåsar hade jag väl tänkt bara. Något billigt på ett apotek eller någon liten supermarket. Men nejnej, Lina skrällade och gav mig en lyxig liten söt låda med egenhändigt plockat och personligt valt godis. Bland annat en piña colada-twizzler som sedan länge är uppäten. Med detta kom även ett läppbalsam med smak av födelsedagskakssmet. Nu kan jag alltså bära med mig godissmaken var jag än går. Utan att ens ha godis med mig. Härliga tider.

Lina är BÄST. Och nu är hon åter i Halmstad. Och ikväll har vi sett Hellboy 2. Och den var kass. Men vad gör det när man har världens färggladaste godis i en liten låda framför sig. Egentligen?

Dagens blodtörstigaste.

Idag räddade min syster livet på mig. Vi blev jagade av den här hunden (eller kanske hans kusin). Min första instinkt: se så rädd ut som möjligt och börja spring. Kanske inte den bästa lösningen eftersom hunden, som var en valp, antagligen hade aningens mer energi i benen än jag. Annas första instinkt var däremot att bestämt avgrundsvråla: STOPP! TILLBAKA! till hunden. Hade hon inte gjort det så hade jag antagligen haft rabies vid det här laget. Skönt att slippa det liksom.

Bara en fluga... eller?

Jo men tjena, en trend som jag tror att jag kan garantera att jag aldrig kommer att falla för (igen): cykelbyxan. Tack, men nej tack. Jag ser Linn blogga om det och tänker bara: nej, hur tänker du nu? Kavaj och cykelbyxor? Skinnjacka och cykelbyxor? Va? Visst, visst. Det är möjligt att någon någongång i framtiden motbevisar det faktum att det är fult. Men det kommer med största sannolikhet inte ske inom en snar framtid.

Jo men tjena, nu åker jag till Tollarp.

Skånska är nog min bästa dialekt.

Jag sitter i en datorsal och lyssnar på Jonathan Johansson och längtar hem. Skånska är så himla fint. Imorgon åker jag. Tjugo i sju. Trevligt ska det bli. Skånsk påsk. Bästa sorten.

Normaliserat läge.

Jo men tjena. Bästa sättet att hålla kvar ny stor läsarskara är ju tydligen inte att ta bloggpaus under helgen. Nej, nu är jag nog tillbaka på normala läsarsiffror igen. Men alltså, jag har haft en alldeles för upptagen helg. Och det har varit jättekul så det har liksom inte funnits tid. Jo det har funnits tid. Men ork? Nänä.

Vad jag har gjort? Jo, jag har varit på dragshow/modevisning, jag har grillat in sommaren, jag har varit på fest, jag har varit på morfars, jag har insett att även 22-åringar kan heta Gunnar, jag har varit på Eurostop och köpt smör. Och till råga på allt har jag idag varit på Arosfortet och sprungit i trånga celler för att lösa gåtor som inte går att lösa.

Och nu tittar jag på samma Sex&The City-avsnitt för andra gången idag.

Och imorgon ska jag upp klockan 6 och tvätta.

Då var ni uppdaterade.

Nu borde jag sova. Så godnatt mina kära läsare.

Jag återkommer imorgon.

Nånting händer. Det är nåt skumt på gång.

Helt plötsligt har mina besöksstatistik skjutit i höjden. Från 20 om dagen till 79? Jag misstänker fel på statistikräknaren. Vad tror ni? Har jag nya läsare? Snälla gör er hörda. Jag har bett er förr. Jag ber er igen. Säg hej nån gång. Det hade varit trevligt.

Jättekonstiga kakor.

Men jag äter dom ändå. Med glädje.