Såna där hörlurar för utvecklingsstörda. (PK? Inte direkt.)

Såg att Andrea hade lagt upp den här bilden på sin blogg. Och det är ju inte mer än rätt. Det är en bild som bör spridas. Över hela internet. Vi är alla exceptionellt vackra där.

Och Andrea, vi har saknat dig också.

Men Kristianstad represent.

Allmänbildning.

Jag tittar på repriserna av Vem vet mest? i väntan på Sandra. Och ibland undrar jag lite över min allmänbildning. Frågan om vilket bryggeri som gett namn åt en populär rekordbok missade jag totalt då jag skrek ut HEINEKEN! (Pucko). Men när man fick höra en bit ur Oxygene visste jag direkt att det var Jean Michel Jarre som var svaret. Någon nytta ska man väl ändå ha haft av sina gamla pojkvänner. Särskilt sådana med specialintresse för olika sorters syntar.

Killen som lärde mig allt om Jean Michel Jarre gav mig även begreppet "strumpbett" vilket jag är evigt tacksam för. Vad kallar man annars den där ringen som vanliga strumpor lämnar på benet? För att undvika strumpbett lärde han mig också att alltid vika ner kanten på strumporna för att lätta på strumptrycket.

Vilket jäkla inlägg. Det är tydligen sånt här jag grubblar över på söndagseftermiddagar.

Här. Lyssna på lite JMJ istället.

Hej, mitt namn är Brenda.

Dagens högsta önskan.

Solen skiner och min lägenhet har ganska perfekt eftermiddagssol. En balkong hade inte suttit fel direkt. Då hade jag kanske kunnat bli lite brun. Eller åtminstone fräknig.

Helg helg helg.

Andrea tillbringar helgen i Halmstad. Vi ska äta på McDonalds på lördag. Yes!

Men våffeldagen!

Ja, jag har ätit våffla idag. Den var inte alls tillräckligt söt. Så nu har jag gjort chokladbollar också.

Elin fegar ur.

Ikväll har jag suttit och avtaggat mig på ett antal bilder på facebook. Jag vet. Det är töntigt och fel. Man kan ju lika gärna stå för hur man ser ut. Men ikväll handlade det inte riktigt om det (även om jag avtaggade en ganska stor hög fruktansvärt gräsliga bilder). Det var snarare så att jag tröttnade på tillgängligheten. Förr fanns jag taggad på över 400 bilder på facebook. Det är ganska mycket. Det flesta har taggats av mig själv. Eftersom jag är "den med kameran". Men nej. Det känns som att räcker nu. Någonstans får man dra gränsen. Min ska hädanefter dras vid 200. 200 bilder. För det är ju "lite".

Härmed förklarar jag påsken öppnad.

Jag vet inte om ni visste det men påsken är här. Det bestämmer jag. Här och nu. För påsken. Påsken är fasen underbar. Eftersom jag är på väg att skriva exakt samma inlägg nu som jag skrev för ungefär ett år sedan så koppar jag bara rakt av. Den 18 mars 2008 skrev jag exakt såhär, minus lite annat:

"Men vadan denna fascination? Vad får dig att älska påsken så, Elin? Tänker ni säker nu va (dvs. ni som inte redan hört mig tjata muntligen. dvs. ytterst få). Jamen påsken är ju bara så perfekt lagom. Godis i mängder, men ändå i begränsade mängder då påsken bara varar i 5 dagar. Man hinner alltså inte tröttna (vad är det?) på sockret. Solen, för det är ju alltid sol till påsk (det är förvisso inte sant, men i mina föreställningar om påsken finns den alltid där). Konstrundan på Österlen. Maten, och då menar jag den maten jag äter. Alltså inte sillen. Nej, påskskinkan och potatisgratängen, laxen (hoppas jag på) och ägg(vitorna). Och så påskliljorna. Den finaste blomman i världen. Just nu. Allt är så gult och fint och färgglatt och man riktigt känner att våren faktiskt kan komma när som helst.

Sammanfattningsvis: jag gillar påsken. Och jag tycker att alla borde gilla påsken. För påsken är bäst. Klart slut."

Ja men det stämmer ju fortfarande. Med den skillnaden att jag i år förlänger påsken. Jag ämnar fira påsk i 3 veckor nu. Idag började jag så smått genom att ta fram mitt påskpynt.
Dessutom köpte jag årets bästa godis på Överskottsbolaget. Anthon Bergs mandelägg. Så här ser dom ut.Jag hann inte fota innan dom tog slut tyvärr.

På drift.

Idag sken solen. Så jag gav mig ut på äventyr. Det bar av till Flygstaden. Staden av flyg. Vägen dit skulle vara lätt. Bara till att följa Karlsrovägen i 4 kilometer. Jo tack. Men någonstans brast det. För jag hittade inte Karlsrovägen. Istället hittade jag hundra olika bostadsområden och ett industriområde. Och tusen olika vägar där emellan. Dessutom hittade världens motvind mig. Istället för 4 kilometer blev det väl snarare än mil innan jag äntligen hittade fram. Jag fick gå halva vägen. Och tårarna forsade.

Men. Jag hittade som sagt fram till sist. Fram till paradiset. Willys och Överskottsbolaget. Och nu är jag lite fattigare. Men ack så mycket mättare.

(För er som undrar, på hemvägen hittade jag Karlsrovägen. Härliga tider!)

Insikter, vad är det?

Ja nej några vidare reflektion har jag inte gjort idag. Så det där experimentet gick ju som det gick. Min blogg får nog helt enkelt handla om saker jag har gjort, saker jag ska göra och saker jag vill göra. Det funkar ju. Det verkar som att ni vill läsa bloggen ändå.

Idag vill jag: Äta.

Det här vill jag äta:

Chips.
Choklad (Frukt&Mandel, Holla Eelin!!).
Kött.
Fetaost.
Saltgurka.
Och så kanske något sött&syrligt för att avrunda.

Jag hade kunnat tänka mig en trevlig fruktsallad också. Men allt det andra lockar ju ärligt talat hundra gånger mer. Om jag får önska liksom.

Reflektion.

Jag har insett en sak. Att min blogg bara handlar om det jag har gjort. Vad gjorde jag i helgen? Vad gjorde jag idag? Vad ska jag göra imorgon? Spännande. Hade det ju kunnat vara om jag hette Zlatan. Men nu gör jag ju inte det. Och mitt liv är inte så extraordinärt. Det är aboslut inget fel på det. Jag är jättenöjd faktiskt. Men jag lever väl ungefär samma liv som många andra? Därför borde jag kanske hitta något annat att blogga om. Det har varit alldeles för få reflektioner i vardagen på sistone. Allmäna sådana. Det får det bli. Jag gör ett försök åtminstone.

Idag ska jag reflektera. Vi får se hur det går. Om jag kommer till några djupa insikter.

Jag hör av mig.

Och vinnaren är...

Tina. Kristina Andersson. Hon vann. Och vi gratulerar! 24 poäng av 30 möjliga. Bra jobbat där! Vinst: biobesök.Ni undrar vilken plats jag hamnade på?

Det ska jag säga er.

Andra plats.

Med 23 poäng.

ETT. YNKA. POÄNG. IFRÅN.

Bitter?

Inte då.

Men vår!

Men hörrni, igår var det ju vårdagjämning! Minsann. Det firades med fest i fortet (Linas föräldrahem). Hallonpaj, öl och Wii. När det var dags att gå ut var jag klok nog att gå hem. Inte för att jag inte hade haft roligt ute. Morfars med Katja och Lina, män och gratisdrinkar var säkert jätteroligt! Men ibland får man spara sig lite.

Idag blir det Tina&Elin-tid och den o-så-viktiga avslutningen på Halv 8. Alla deltagare (Sandra, jag, Tina & Lina) har nu bjudit på middag och nu är det dags för finalen. Andreas bjuder på middag och har förberett våra resultat. Vinnaren vinner ära och ett biobesök. Mycket spännande det här. Nej, jag kommer inte att vinna. Jag har mina aningar om vem det kommer att bli. Men man vet aldrig. Det kanske blir skräll i sann Halv 8-anda! Taktikröstningar? Vem vet! Spännande värre i alla fall. Nästan lika spännande som det ska bli att se vad Andreas bjuder på ikväll. Det har pratats om råbiff. Publikfriande? Inte direkt.

Ray Ray

Så här är det. Raphael Saadiq kommer till Stockholm den 21 april. Jag skulle så himla gärna se honom spela. Men. Stockholm? Nej. Jag har helt enkelt inte råd. (Hade jag haft pengarna hade dessutom Svalls födelsdagsfest gått före.) Men skulle inte Ray kunna göra så att han tar en liten roadtrip. En liten svensk sådan. Det räcker i och för sig att han åker till Malmö eller Göteborg. Det nöjer jag mig med. Men lite mer än Stockholm borde han ju få se. Han kan komma till Halmstad om han vill. Jag har en extrasäng. Han kan bo hos mig om det blir problem. Ingen fara. B&B kan säkert låta honom spela.

Snälla?

Men hälsosamma dagen

Ja nej inte riktigt. Det är förvisso sällan jag har hälsosamma dagar. Kostmässigt alltså. Men idag har kosten helt enkelt bara varit konstig. Och fruktansvärt oplanerad och ostrukturerad. Ändå har jag gjort storkok idag. Köttfärssås. Cirka 8 portioner. Det tog mig nån timme. Åt jag av min köttfärssås? Nej fan. Palla koka pasta till liksom.

Dagens matschema:
Frukost - Gröt. (Bra jobbat, inga klagomål där.)
Lunch - Två köttfärsbiffar. Bara. Inget mer. Inget mindre. Rolig lunch? Nja. Åt därför ett äpple till efterrätt. Eller "fruktsallad" som en viss Italiensk restaurang i Barcelona skulle kalla det.
Mellanmål - En magnum mandel. Unna.
Middag - En hel vitlöksbaguett. Bara. Inget mer. Inget mindre. Återigen ett äpple till efterätt dock. Som kompensation.
Kvällsfika - ChaiLatte på Morfars.

Nej, alltså det handlar inte om mängden mat eller hur onyttig den är. Men lunchen och middagen? Hur tänkte jag där? Inte ett enda riktigt mål mat på hela dagen. Det där med kosthållning är inte direkt min grej.

Att unna.

Guds gåva till torrbollar. Eller snarare Apotekets. Jag är ju inte troende så det stör.

Inatt jag drömde...

något som jag aldrig drömt förut. Jag drömde att min familj helt plötsligt ersatte familjen Bernadotte. Pappa blev kung. Mamma blev drottning. Anna blev kronpsrinsessa. Och jag blev... Madeleine. Kul kan man ju tycka. Men att jag blev Madeleine ledde till att jag inte fick ett specifikt jobb som jag hade sökt. Ett jobb som jag verkligen ville ha. Jag var jätteledsen när jag vaknade.

Att jag helt plötsligt var snygg, blond och jätterik spelade tydligen ingen roll.

Elin - städtanten.

Vet ni vad jag känner för att göra? Storstäda. Verkligen vårstäda. Jag känner för att rensa och torka ur garderoberna. Att dra fram både spis och kylskåp och skura där. Att putsa mina fönster. Att torka alla lister. Och att totalsanera mitt badrum. Skrubba, skrubba, skrubba.

Om detta kommer ske? Med största sannolikhet: nej. Får jag en helt ledig dag så kommer jag antagligen att påbörja städningen. Men efter en snabb runda med dammsugaren kommer jag säkert att tröttna, lägga mig i sängen och titta på tv istället.

Om bara Rent Hus-tanterna hade kommit hit. Då hade jag allt orkat.

Bjuder på den.

Igår hade jag och Sandra fest. Bara vi två. Två personer. Som lät som 20. Vi sjöng. Dansade. Skrek. Skrattade. Högt. Här kommer ett litet smakprov. Det här missade ni.

Experiment.

Jag har bytt bakgrundsbild på skrivbordet. Pizzan Sandra gjorde igår var så god att jag bara var tvungen. Jag hade liksom inget val. Men. Vi får väl se hur länge det håller. Har en känsla av att mina nördar snart är tillbaka och håller mig sällskap. Saknar redan mina vänner. Tomas med flera. Ja. Jag har gett dem namn.

Festen ikväll då

Ja, det är ju fest ikväll också. Jag, Sandra och vår vän och fotograf fönsterkarmen. Schlageryra med bubbel står det i Sandras kalender. Damn right!

Men vädertajming.

Ikväll är planerna födelsedagsfest för Daniel och Hans med badtunna och grillning. Perfekt intajmat till vinterns sista (?) snö. Kanske inte helt som planerat. Men för mig spelar det ingen roll. Socialiserar ändå inte i badkläder och hamburgaren tänker jag äta inomhus. Kul ska det bli. Och gott. Framförallt gott. Årets första grillning. Bra idé där. Faktiskt en ypperlig idé.

Jag älskar att äta.

Jobbar på det.

Jag trodde inte riktigt att jag skulle palla Fever Ray. Men det går kanske ändå. Jag jobbar på det i alla fall. Följ utvecklingen här på bloggen.

Please Mr. Postman.

Jag vet inte riktigt vad som händer. Först var det ju den här händelsen med brevlådan. Mitt namn blev stulet. Ja. Men nu verkar det som att vem det än var som stal mitt namn har försökt gottgöra incidenten. För när jag skulle hämta min post idag så hittade jag, förutom fyra nummer av Motvinden med olika adresser och andra människors reklamblad, cirka 10 namnskyltar. Alla tagna från andra brevlådor på samma vägg. Allt intryckt i min brevlåda alltså. Men tack! Rart gjort.

Du, människa som terroriserar min brevlåda. Varför gör du det? Vill du mig något? Eller är jag bara ett slumpmässigt offer? Skulle du inte kunna sluta? Den här gången var det ju faktiskt fler än jag som blev drabbade. Inte snällt.

Jag undrar.

Ja, ikväll ska jag ju då ha fest. Ni är välkomna förresten. Alla som vill. Men. Jag undrar lite. Som jag alltid gör det när det kommer nya människor till den här lägenheten. Människor som inte känner mig genom mitt boende än. För. Jag har ju ett par detaljer som kanske behöver förklaras. Detaljer som inte direkt är... jag. För och främst gäller det ju den här lilla detaljen:Hästskon över dörren. Jag har nämnt den förr. Och den sitter kvar. Hur uppfattar man en person med en hästsko över dörren? Som hästintresserad? Som extremt vidskeplig? Eller kanske bara som en tönt? En tönt är jag förvisso. Men ingen hästskotönt. Jag vet bara inte riktigt vad jag ska göra med den.

Den andra lilla detaljen tillkom för 1,5 vecka sen när jag hade min middag. Jag har ju en trevlig liten anslagstavla i hallen som man kan skriva små meddelanden på. Under middagen tillkom dessa meddelanden:Som ni ser står det: Jag älskar dig Elin Sjögren och Jag älskar dig Anette! Just det där att det står Jag älskar dig Elin Sjögren. Alltså. Återigen. Tönt-varning. För för någon som inte känner till min handstil ser det ju ut som att jag har skrivit det där själv. Som för att påminna mig själv. Hade jag haft en kille så hade folk kanske tänkt: åh så himla puttenuttgulligt! Men nu är ju så inte fallet. Det där har Sandra skrivit. Bara för att reta mig. För att jag skrev under mina alla hjärtans-dag kort till min familj med hela mitt namn. Inte bara Elin alltså. Men det framgår ju inte direkt av meddelandet på tavlan. Och enligt Sandra får jag inte sudda ut det.

Att det står Jag älskar dig Anette är en helt annan historia.

Så, ja. Är detta detaljer som jag behöver förklara för mina gäster? Eller ska jag bara låta det vara? Bara vänta och se? Ja nej jag vet inte. Det är ett dilemma gott folk.

Ikväll är det fest.

Estrella-fest tydligen.

Blogg-relaterat.

Vet ni vad det första jag ska unna mig den 25 mars är? Ett nytt diskställ, en ny diskpropp, nya diskhandskar och en ny diskborste.

Jag längtar.

Något i vattnet?

Idag hände något. Jag var på Friskis. Tredje passet i veckan. Fjärde blir på lördag. Det är inte det som är det fascinerande. Även om det är ganska speciellt. Åtminstone om man är jag. Det är en fas. Jag lovar. Det handlar helt enkelt om att inte ha något bättre för sig. Att gå på friskis brukar oftast vara varken roligt eller tråkigt. Mest bara nödvändigt. Och oftast ett tidsfördriv. Men idag. Alltså idag tyckte jag att det var roligt. Roligt på riktigt. Jättekonstigt faktiskt. Jag blev uppriktigt glad när jag klarade av den där kombinationen i slutet som ingen av de andra tanterna klarade av. Uppriktigt lycklig. Jag log. Jag log under ett friskis-pass. Och inte för att jag roades av min egen, eller någon annans, klumpighet eller obefintliga koordination. Nej, helt enkelt för att jag tyckte att det var roligt att röra på mig.

En annan sak som är ganska speciell är att låtar som jag egentligen spytt galla över i mina dagar nu helt plötsligt har blivit bra. Bra på ett helt nytt sätt. På ett friskis-sätt. Nej tack till att lyssna på Sarek utanför träningspasset. Men när refrängen kommer igång sjunger jag glatt "jag ska följa dig genom eld och vatten, över land och hav..." och studsar och har mig.

Ja, gott folk. Det är det här som kallas "living the brand". Friskis&Svettis allra billigaste och mest effektiva marknadsföring och medievalsstrategi.

Morgondagen som blev idag.

Andrea begärde en förklaring av morgondagen i föregående inlägg. Jag förstår då rakt inte varför. "Imorgon: Paolo Roberto" är väl fullständigt klart och tydligt? Men ok. Jag är inte den som är den. Jag ställer mer än gärna upp för And-REA. Andrea, så här var det. Jag har idag varit på en föreläsning med Paolo Roberto. Han berättade om sitt liv. Det var intressant. Och roligt. Ja. Så var det! Det var allt.

Fast jag har ju gjort lite annat också idag. Jag har varit på handledning med projektgruppen. Jag har ätit ris och köttfärssås. Jag har gått runt på Kårens Arbetsmarknadsdag och plockat pennor och godis. Jag har ätit godiset. Jag har även lämnat in min punkade cykel som nu är hel. Jag har varit en runda på östra stranden och hängt i Sandras stuga. Jag har cyklat till Friskis och dansat. Och så har jag ätit upp det sista av semi-freddon. Jag känner lite ärlig sorg i hjärtat över att den är slut nu.

Höjdpunkten på dagen var nog ändå när jag och Sandra försökte handla på Axfoods hämtgrossist borta på industriområdet vid östra stranden. Det såg ut som en stormarknad. Och det var det också. En väldigt tom sådan. För tydligen var den bara till för företag som gör storköp. Tji fick vi när vi försökte köpa en liten Bärry-yoghurt bara. För det fick vi inte lov. Surt. Jäkligt surt. För vi hittade sjukt billiga chips där inne.

Men. Man lär sig något nytt varje dag. Idag lärde jag mig att jag inte får handla hos en hämtgrossist förrän jag startat ett företag.

Istället för musik.

Förvirring.

I morse glömde jag bort att äta frukost. Och att borsta tänderna. Det var ju faktiskt lite äckligt gjort av mig. Dessutom glömde jag cykelnyckeln. Vilket var fruktansvärt dumt eftersom jag ställt den utanför cykelreparatören igåreftermiddag för att kunna lämna in den snabbt och lätt idag. Jag har punka. En ganska rejäl punka. Slangen och däcket har liksom helt lossnat från hjulet och är nu invirat i pakethållaren. Det blir till att gå några dagar till.

Imorgon: Paolo Roberto.

Nu: Sömn.

Men vad Elin Sjögren gör just nu?

Jo, men tackar som frågar! Jag är i Malmö. I en lägenhet på friisgatan. Med Sandra. Och vi äter dammsugare och godis och tittar på MTV. Förjävla trevligt faktiskt. Vi har ju såklart inte suttit här och degat hela kvällen. Vi har ju varit på melodifestivalen också. Ute på Malmö Arena. Och. Fasen. Allt blir bättre på plats. Till och med Thorleifs. Tja, Susanne Alvengren är kanske undantaget. Men annars. Herregud. Kul! Jäklar i backen vilken stämning. Jag tror, JAG TROR, faktiskt att även den största schlagermotståndare skulle smälta på plats. Och göra vågen. Och busvissla och vifta med armarna. Och sjunga med i texter man inte kan. Jodå. Faktiskt.

Efter festivalen satsade vi på drinkar på möllan. Mm. Så var det där med att hitta ett bra ställe i en stad man inte känner så bra. Alla hippa ställen var fulla så vi hamnade på... L'angelo... Ehm. Ett tveksamt ställe med tveksamma drinkar. Den vistelsen blev kortvarig. Så vi trängde oss in på Tempo i cirka 2 minuter. Ångrade oss redan i dörren men hann se både Jepson (The Ark) och Anders (Anders & Måns). Sen hamnade vi allra till slut på Volym. Volym är ett mycket trevligt ställe där man kan få goda äppelmojitos och jäkligt stora Hoegaardens. Sjukt stora. Nu är vi "hemma" och mycket belåtna. En intressant men ändå lagom kväll.

Imorgon: McDonald's. Det känns så himla rätt faktiskt.