Jag sitter på tåget. Stockholm-Malmö. 1 timme och 35 minuter kvar. Av någon anledning går tiden för en gångs skull snabbt. Möjligen beror det på praktikrapporten som ligger och väntar på att skrivas. Så blir det ibland. Tiden går alldeles för snabbt när man vet att man har något som väntar. Något som måste göras. Men som man allra helst skjuter upp. När man väl börjar skriva har man helt plötsligt bara 20 minuter kvar. Och vad är det för mening då? Istället tar jag tillfället i akt att uppskatta att en resa som egentligen borde vara fruktansvärt långtråkig faktiskt har passerat ganska snabbt.
Anledningen till att jag åker Stockholm-Malmö är för övrigt att jag har varit på kick-off med jobbet för första gången i mitt liv. I Stockholms fina, snötäckta skärgård. Oj, så grant där var. Och oj, sicket schema vi har haft. Jobb och socialisering om vartannat i en härlig symfoni. Föredrag, workshops och middagar. Vin, filéer och dans. VD:n till bordet ena kvällen. Stig-Björn Ljunggren den andra kvällen. För ja, vi är kollegor. Fräckt.
Gårdagen tillbringade jag med en annan norrlänning då jag avslutade min Stockholmsvistelse med Anna Persson, pizza och söder. Bästa avslutet på bästa helgen.
Och nu är jag trött.
Samtidigt som jag inser att helgen inte alls är slut än. På länge. För ikväll ska jag se New Moon.
Äntligen.
