Elin Sjögren och bokmysteriet som egentligen inte fanns.

I nästan en vecka nu har jag gått runt och oroat mig över en biblioteksbok som jag har trott att jag har lånat och blivit av med. Jag har gnällt och frågat och klagat över den här boken. Letat överallt och oroat mig över min mentala hälsa. För vem lånar en bok för att bli av med den i samma sekund som man lämnar biblioteket? Nu är dock mysteriet löst. Och oron för den mentala hälsan är helt plötsligt mycket värre och mycket mer befogad. Herregud. Det är knappt att jag vill erkänna det. Men det är ju så roligt egentligen. Lite svårt att återberätta men jag ska försöka ändå. Det kommer nog bli lite rörigt.

Grejen är den att jag har gått runt och varit stolt över mig själv för att jag har lånat boken (som är kurslitteratur till min nästa kurs) i så pass god tid innan kursens början. Jag har trott att jag för en gångs skull har varit ute i så god tid att jag har sluppit köpa boken. Hybris verkligen. Stoltheten har sjudit. Att jag inte har kunnat hitta boken hemma har jag börjat inse nu, några dagar innan kursens början. Oro oro oro har det varit. Och vad pinsamt att erkänna att man måste ersätta en bok på biblioteket som man precis har praktiserat på. Som sagt så har jag letat och letat men verkligen inte hittat den. Jag har även sökt på hyllan den ska stå på i biblioteket för att se om någon har hittat den och satt tillbaka den åt mig. Kollat i bibliotekskatalogen har jag också gjort men där står bara att den är utlånad till den 21 maj. Självklart har jag trott att den är utlånad till mig.

Idag fick jag dock snilleblixten att logga in på Mina sidor på bibliotekets hemsida för att se om någon kanske har lämnat in den åt mig. När jag loggat in där inser jag mitt fatala misstag. Jag har aldrig lånat boken. Jag har alltså varit stolt och oroat mig över något som jag aldrig har gjort. Att jag har lånat boken har varit ren och skär inbillning. Det kan i och för sig förklaras med att jag har lånat en annan bok åt Oskar. Men HUR kan jag ha fått det till att jag har lånat en bok till mig själv? En bok som heter Historiebruk, när hans bok klart och tydligt heter Intermedialitet. Det blir ju bara roligare och märkligare ju mer jag tänker på det också. När jag och Andrea letade på bokens hylla yttrade jag meningen: Jaså var det här jag hämtade den? Det minns inte jag. No shit Sherlock!

Jaja, det är väl bara till att beställa boken nu då. Och bli 220 kronor fattigare. Jag som hade varit så duktig. Fasen.