Under hela vårterminen skissade jag på en sammanfattning av min Halmstadtid till bloggen. Jag hade i princip bestämt att den dag då jag flyttade därifrån så skulle sammanfattningen vara skriven. Som ett avslut. Eller kanske bara som just en sammanfattning. Men nu, 6 veckor efter min flytt, inser jag att den ju inte alls blev skriven. Varför? Jag vet inte. Det var kanske för nära inpå. Jag behövde kanske lite distans. Med tanke på att jag har tillbringat var och varannan helg sedan dess på besök i Halmstad så har jag nog inte fått någon distans nu heller. Men en liten översikt kan jag kanske ge mig på. Och det får nog bli i punktform.
Nedan följer således min 4 år långa Halmstadvistelse. I urval. Så klart. Mitt urval.
Under mina fyra år upplevde jag:
- 4 års studier på Högskolan i Halmstad. Varav det fjärde och sista var det överlägset bästa. Studiemässigt. Varför valde jag inte bara MKV direkt?
- Halmstad studentkårs uppgång och fall. Världens bästa ställe under mina första år i Halmstad. Efter det gick det neråt. Till en början långsamt. Men till slut alldeles för akut i en brant nerförsbacke.
- Hela min DJ-karriär. Mitt bästa fritidsintresse någonsin.
- 3 lägenheter. Från en stor tvåa till en välplanerad lagom stor etta till en oplanerad minietta. Den oplanerade miniettan var min favorit. För den kändes som min alldeles alldeles egna.
- 2 förhållanden. Därmed också 2 avslut. Som gjorde ont. Men det gör inte så mycket.
- Bekantskapen med de bästa vänner jag någonsin haft och någonsin kommer att ha. SOM jag saknar dem.
Sen kan det också vara så att jag under de här fyra åren blev relativt vuxen. Och kanske att jag hittade mig själv. Och blev Elin. Men. Det tar vi en annan gång.
Ja, det hände så mycket mer i Halmstad. Som jag ärligt talat inte minns så tydligt för tillfället. Men det går ju att fylla på. Efterhand som jag kommer på och minns. Ovan har ni åtminstone det viktigaste.
Och ja, jag vet att jag flyttade ifrån Halmstad förra sommaren också. Och att det absolut inte finns någon garanti att jag faktiskt har flyttat därifrån på riktigt den här gången. Men det känns som det. Mycket mer än sist. Vi får se. Det är allt jag kan säga.
”Vi får se” är för övrigt den fras jag tänker och yttrar mest nuförtiden. Förutom ”Vissa människor är dumma i huvudet” vill säga. Talande?
3 kommentarer:
lustigt att vi använder oss av exakt samma två fraser. Men ja framförallt "vi får se". Kräka
Det här var kul och intressant att läsa. Bra inlägg!
Jag blev faktiskt lite tårögd. Fint.
Skicka en kommentar