Dagen som försvann.

Idag är en sån där dag. En sån där dag som liksom bara försvinner. Den börjar, den pågår och den slutar. Och under tiden så händer inte mycket/ingenting. Och jag gillar det. Jag uppskattar ledigheten. Men lika mycket som jag uppskattar ledigheten uppskattar jag det faktum att jag kommer att vara sysselsatt i höst. Hösten som länge har varit ett enda stort frågetecken är nu istället ett enda stort utropstecken. I höst hittar ni mig i Malmö under veckodagarna. På praktik på en PR-byrå. Härliga tider. Ja, jag är skitnöjd. Skitnervös och skitnöjd.

Så nu vet ni! Kanske. Kanske! Innebär detta en nypremiär av bloggen. Kanske. Kanske! Kommer jag ha något nytt att skriva om nu.