Saknad.

Något fruktansvärt har hänt. Mitt Spotify gick och dog. Det drabbades av ett virus och fick stängas ner. Och nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. För jag har inte lyckats ladda ner det igen. Och det känns svårt. Det är en svår tid. Ingen musik. Ingenting. Jo. Min gamla musik. På iTunes. Men inte all nya musik. All ny, gratis musik. På Spotify. Så vad ska jag nu göra? Vill någon hjälpa mig? Snälla?

Elin har fortfarande bensin i blodet.

Ytterligare en härlig Volvo.

Solen skiner på Halmstad.

Ibland tänker jag att det nog ska bli ganska skönt att flytta härifrån ändå. Ibland tänker jag raka motsatsen. Men den tanken försöker jag slå bort. För egentligen kommer det ju att bli ganska bra. Jag har jobb i sommar. Det är inte alla som har det. Och jag har ett hus att bo i. Med tillhörande trädgård. Och trevliga föräldrar. Och diverse små helgboenden i Halmstad när jag känner för att ta små trippar till bästkusten. Och så småningom kommer jag ju få ett riktigt jobb någonstans också. Och då kommer jag att flytta. Till en jättefin lägenhet som jag alldeles säkert kommer att hitta någonstans. Så det kommer bli bra.

Nu har jag hursomhaver bara 4 veckor kvar som Halmstadbo. Fyra förhoppningsvis sprängfyllda veckor. Med aktiviteter var och varannan dag. Och kanske till och med lite jobb. Och det ska ju faktiskt bli ganska kul.

Jag vet inte alls var jag vill komma med det här. Men det kändes bra att skriva. I väntan på min stora Halmstadskrönika som förhoppningsvis kommer att komma. Så småningom. Den ligger för tillfället och gror i mitt huvud. Det har ju hänt en del på fyra år. Tänk. Jag har bott här i hela mitt unga vuxna liv. 20-24. En era. Som kommer till ett slut. Märkligt. Det måste ju sammanfattas på något sätt.

Nu ska jag på avslutning med Motvinden. Middag på Fox&Anchor. Trevligt.

Älskade sol.

Igår stekte jag i solen på ett folktomt Tylösand. Idag ser det ut som att någon har hällt kokande vatten över mig. Åtminstone fläckvis. Inte någonstans finns det något som liknar en solbränna. Smalben, underarmar och axlar gör ont. Jätteont faktiskt. Idag är det nästan finare väder än igår. Och jag ska sitta i en datorsal och vara produktiv. Hur tråkigt det än låter så är det nog ganska klokt. Det finns en gräns på hur mycket min hud tål. Och den gränsen är sedan länge nådd.

För övrigt eftersöker jag en bild på blodstänkta gatstenar. Till en affisch som ska sättas ihop i eftermiddag. Någon som har en sådan? Hör gärna av er i så fall.

Fel fel fel fel fel.

Ja. Jag erkänner. Jag hade fel. Ukraina vann inte. Inte på långa vägar. Helt tydligt är det här inte min grej. Precis som golf verkligen inte är min grej. Jag gav mig på äventyrsgolf på Tylösand igår. Gudars skymning. Det gick illa. Bollsporter överlag brukar gå ganska illa för mig.

Bollkänsla, vad är det?

Halmstad - händelsernas centrum

Men så mycket det händer i vår stad nuförtiden då. Förra helgen var det postkodslotteriet med sin grannyra på torget. Idag är det fikatävling på torget. Tävling mot ett torg i Växjö. Vilken stad kan fika mest? Eftersom uppslutningen i vår stad var ganska svag så tvivlar jag ju på att det blir en vinst här. Men gratis fika är ju faktiskt sällan fel. Jag drack till och med kaffe. Så nu har jag kaffeandedräkt. Gräsligt faktiskt. En av många anledningar till att jag antagligen aldrig kommer att bli någon flitig kaffedrickare.

Och hörni, ikväll är det Eurovisiondags. Min högst okvalificerade gissning är att Ukraina vinner. Men jag hoppas på Azerbaijan eller Norge. Så nu vet ni. Själv agerar jag värdinna till en schlagerfest ikväll. Välkomna hit. Är schlager inte er kopp te så får ni mer än gärna låna min iPod. På så sätt får ni ta del av det trevliga sällskapet samtidigt som ni får lyssna på musik som är bra på riktigt också. Om man tycker att min musiksamling är det alltså. Men det är den.

Tjena!

Den skånska slätten - vackrast i Sverige

Jo, jag tittade på Roomservice idag. Timbuk inredde i en gammal skola i Vittskövle. Vittskövle ligger cirka 1,5 mil från Tollarp. Jag kommer från Tollarp. Självklart var det ett bra avsnitt. Och så klart blev det fint. Det kan inte bli något annat i Skåne. Överdrift? Inte då. Skåne är himmelen.

Vad gör jag i Halmstad egentligen? Nej just det. Runt midsommar smäller det. Då sätter Sjögren återigen fötterna i den skånska myllan. För gott? Vem vet.

Dags att börja hypa, tid att sluta deppa. Jobbar jag bara lite på det så går jag en alldeles lysande framtid till mötes.

Mer TV

En annan sak jag gillar på TV just nu: Danmarksreklamerna. Ni vet dom där reklamerna där man ska se livet från den danska sidan.

Jag skrattar ihjäl mig åt repliker som:

"Kolla älskling, vi har fått restskatt!"

"Åh, va mysigt. Dom fick dö tillsammans!" kombinerat med ett stort leende, sagt om familjens guldfiskar.

Med mera. Fruktansvärt roligt faktiskt.

Ja, det var allt om TV för den här kvällen.

Måndag = tid att böla framför tv:n

Varje måndag klockan 21 bänkar jag mig framför tv:n. Då tittar jag på Spårlöst och gråter och ler om vartannat. Jag älskar fanimej Spårlöst. Det trodde jag inte om mig själv. Att sådär sitta och vältra sig i andras missöden och sorgliga uppväxter. Som jag tycker illa om sånt egentligen. Men inte på måndagar. Då är det det bästa som finns.

Idag handlade programmet om syskon. Syskon är också det bästa som finns. Så himla fint.

En hemmakvällskandal.

Igår blev jag lite upprörd när jag hängde en stund på Hemmakväll vid Norreport. Jag blev upprörd för att jag såg den här hyllan. Den stökigaste hyllan i videobutikernas historia. "Favorit"-hyllan på Hemmakväll. Det var inte att den VAR stökig som störde mig. Nej. Det var det faktum att det var ett planerat stök. Lite så där löst och ledigt stökigt skulle det vara. Som att personalen själva plockat ut alla sina favoriter och bara slängt in dom där. För lite personlig touch. Lite mänsklig värme. Ja, men god idé. Men när resten av butiken ser ut som ett enda stort och sterilt badrum så faller den idén ganska hårt. I en trevlig liten ombonad videobutik så hade det kanske funkat. Men inte där. En fruktansvärt jobbig hylla med filmer huller om buller. Där det inte finns någon logik. Där man inte hittar något man letar efter. Fel. Fel. Fel. När allt ännat är organiserat och rent och sterilt.

Sommaren 2009

Jodå, det funkar en sommar till.

Husfru.

Idag kände jag visst för att baka. Schackrutor. Världens tråkigaste kaka tror jag bestämt. Torr och ful. Men. Gjort är gjort och nu har något att bjuda på när jag får oväntat besök. Pulverkaffe och torra kakor. Ja, ni förstår ju. Besök helst inte mig oväntat. Ringer ni innan så kanske jag hinner springa ner till Östras och köpa bakelser istället.

Annat jag gjort idag: gnällt. Förlåt för det.

Sötsug utan dess like.

Igår köpte jag godis på Hemmakväll för trettiotvå kronor. När jag gick och la mig slängde jag bestämt och beslutet hälften i soporna. För ärligt talat så tål jag ju inte skräpet. Efter två bitar (som så småningom blir 22) är jag redan illamående och uppblåst och ångestfylld. Ändå ångrar jag mig gruvligt idag. För jag vet ju precis vad som ligger där i soporna. Bland matrester och annat. Dumle. Nötkräm. Zoo-klubba. Häxvrål. Nappar. Med mera. MED MERA. Fy farao vad jobbigt att ha det så nära. Men ändå så långt bort. För det inser ju till och med jag att det inte går att äta.

Ibland är det jobbigt att vara förståndig.

Inlägg 401.

Jag vill ju inte chocka er kära vänner (det är inte bra för hjärtat) men vet ni vad jag gjorde i lördags? Jo serni, jag spelade golf. Golf. På golfbana (Eller sån där pay and play eller vad det heter. Så nära riktigt man kan komma utan att vara golfspelare). Om det gick bra? Vad tror ni? Öh nej. Jag kom självklart sist. Och det jag gjorde liknade nog mer krocket än golf. Men roligt likväl. Dock undrar jag lite över golfbanans standard. Jättefint var där. Verkligen. Mitt ute på landet. Men allvarligt talat. Vilken golfbana låter spelarna spela med bar överkropp? Och seriöst, en 60-årig kvinna i leopardmönstrat raffset och jeans bakom disken? Ayayay.

Bensin i blodet.

Jo, jag har nog lite bensin i blodet ändå. I fredags hängde jag i ett raggargarage med pappa när han köpte en Silverpil, efter det drog jag upp till Folkparken (ensam! på eget bevåg!) och tittade på bilarna som samlats för att köra kortege genom Halmstad. Jag gick runt där bland raggare, folköl och fula tatueringar och trivdes ganska bra faktiskt. Och så i natt hängde jag (mycket lätt, jag rörde faktiskt knappt vid den) ett bra tag vid den här Amazonen och babblade på om navkapslar och vita däcksidor. Kul tyckte jag, Sandra var kanske inte riktigt lika road.

Sammanfattningsvis: jag gillar bilar. Mer än jag ibland vill erkänna.

Valborg är Hannas och kungens dag.

I vanlig ordning firades sötaste kusinen Hannas födelsedag på Valborg. Det dracks champagne, det åts crostini och det gicks på restaurang. 18 år. Stora tjejen nu ju. Bästa presenten måste nog ändå ha varit när Bengt Dahlqvist (jodå, the one and only, Daniel från Skilda världar) sjöng "ja må hon leva" för henne. Nu var ju Hanna lite för ung för att ha koll på vem den blonderade mannen i Evisu-skjorta var. Men jag och hennes andra kusin (dvs min syster) njöt i fulla drag.

Jag undrar jag.

Varför bor Sofi Fahrman numera i New York? Det har jag (och min syster) undrat sedan hon flyttade dit. Hon håller fortfarande i Sofis mode. En svensk tidning. Med redaktion i Sverige. Fast med chefredaktören (eller vad hennes roll nu är) i New York? Det här är enligt mig mycket märkligt. Jag förstår faktiskt inte alls. Men antagligen finns det en logisk förklaring. Så, snälla. Du som vet. Berätta för mig. Jag är mest bara nyfiken. Hon får jättegärna vara där. Jag fattar bara inte. Aftonbladet måste ha ett jäkla förtroende för henne. Helt enkelt.