Varje måndag klockan 21 bänkar jag mig framför tv:n. Då tittar jag på Spårlöst och gråter och ler om vartannat. Jag älskar fanimej Spårlöst. Det trodde jag inte om mig själv. Att sådär sitta och vältra sig i andras missöden och sorgliga uppväxter. Som jag tycker illa om sånt egentligen. Men inte på måndagar. Då är det det bästa som finns.
Idag handlade programmet om syskon. Syskon är också det bästa som finns. Så himla fint.
Idag handlade programmet om syskon. Syskon är också det bästa som finns. Så himla fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar