Igår köpte jag godis på Hemmakväll för trettiotvå kronor. När jag gick och la mig slängde jag bestämt och beslutet hälften i soporna. För ärligt talat så tål jag ju inte skräpet. Efter två bitar (som så småningom blir 22) är jag redan illamående och uppblåst och ångestfylld. Ändå ångrar jag mig gruvligt idag. För jag vet ju precis vad som ligger där i soporna. Bland matrester och annat. Dumle. Nötkräm. Zoo-klubba. Häxvrål. Nappar. Med mera. MED MERA. Fy farao vad jobbigt att ha det så nära. Men ändå så långt bort. För det inser ju till och med jag att det inte går att äta.
Ibland är det jobbigt att vara förståndig.
Ibland är det jobbigt att vara förståndig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar