Gårdagens festligheter

Igår visade sig Högskolan i Halmstad från sin allra bästa sida. 25-årsjubiléet firades rejält med trerätters, tre band och en massa annat trevligt. Mylen och jag njöt i fulla drag av vår skolådemat och vårt vin. Allt gratis dessutom. Inte fel. Kvällens höjdpunkt var definitivt när vi insåg att det var Pär från Wannadies som spelade gitarr i Amanda Jenssens band. Efter det var vi bara tvungna att gå hem och lyssna på lite gammal 90-talspop. Det kändes bra. Nostalgiskt och fint.Jag hade lockigt hår och fick höra av Emelie R att jag såg ut som en prinsessa. Det gjorde mig glad.Ni känner väl igen hans hår? Och jag kan säga er att han ser inte ut att ha åldrats en dag sedan 1997.Den oerhört smarta matserveringen. Precis så här ska jag göra på min 25-årsfest också. Jag ska också ha sisådär en 300 gäster.

Dagens glädje.

Jag sitter här och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Brödje mailade mig precis för att säga att jag har fått VG på min C-uppsats. Herregud. Jag är så glad att jag nästan gråter. Vad gör man då egentligen? Först ringer man ju mamma så klart. Men nu då? Att titta på tv känns inte riktigt tillräckligt.

Oj, vad jag känner mig värd allt jag har shoppat idag nu.

Dagens rätt.

Klockan är 20 över tio och jag vill äta lunch. Bör jag ignorera min magkänsla och vänta någon timme till? Antagligen. Hade jag alltid följt den så hade jag antagligen varit ganska tjock vid det här laget. Jag gillar att äta. Och just nu gillar jag göra allt annat än att skriva klart min tenta. Igår rengjorde jag ugnen.

Enkäten.

Men svara på enkäten då! Och tack till er som svarat. Fast jag måste säga, jag blir väldigt nyfiken. Det kanske bara var dumt det här. Nu kommer jag bara fundera över vem som har svarat vad.

Och den där stölden. Jag borde kanske länka till tjejen jag stal den av. Eller stal och stal. Det var ju bara idén jag snodde. Min enkät ser ju inte alls likadan ut egentligen. Kanske nåt svar bara... Men hon ska ha lite cred. För hon är kul.

http://emmaa.bloggagratis.se

Stöld.

Nu snor jag från en blogg som jag smygläser typ varje dag, men hon hade en sån bra idé. Ingen okänd verkar ju vilja kommentera, därför lägger jag upp en enkät istället. Känner vi varandra? Eller skriver jag bara så bra att man måste läsa ändå?

Diplomet.

För hängivet och målmedvetet engagemang inom Kultur- och kommunikationsprogrammet. Just det. Där hör ni.

Söndagsprat

Idag har jag och Andrea pratat kärlek. Och om hur vi inte alls förstår oss på det. Hur dumt det kan bli och hur irriterande det kan vara. Och om hur dumt, men lätt, det är att tänka att man aldrig kommer få nån mer kärlek trots att man bara är 23/24 år gammal. Och om hur lätt det är att fantisera ihop jobbiga scenarier utifrån något litet som man tror att man har sett som kanske inte alls stämmer men som ändå kan förstöra en hel dag. Tänk vad mycket jobbigt man kan tänka till sig. Bara med hjärnan. Hjärnan är mäktig. Och ganska störig ibland.

Ibland får man ta såna här dagar då man får lov att få sina små bryt. För att sen gå vidare ett tag. Eller hur?

Bloggen har varit lite bildfattig på sistone. Så jag lägger upp en bild på en pizza. Det är ju söndag.

Gästbloggare: Andrea

Ja, då kör vi.

Hej alla!

Jag har egentligen en egen blogg och anledningen till att jag skriver här är för att jag var dum nog att ge ut (efter ett ganska bra motstånd ändå) min bloggadress till killen jag har en stor, stor crush på. Vi kan kalla honom M. Vilket är logiskt, eftersom hans namn börjar på M. Anyhow, vi träffades till och från för ett tag sedan, men det rann tyvärr ut i sanden. Jag ska flytta från Halmstad, han ska resa bort. Vilket jag grämer mig över…

I fredags träffade jag honom på en uteservering där jag och mina vänner slog oss ned. Det var trevligt och vi pratade på som vanligt, men jag märkte att det inte riktigt var samma gnista som förut. Suck… Så har det varit de senaste gångerna vi har träffat på varandra och jag började inse att det var dags att lägga ner, släppa taget. Så igår tackade jag ja till att gå på en slags spontan dejt med en kille jag knappt känner, vilket var väldigt trevligt och så, men ingenting mer. Vi hängde ändå hela kvällen och gick ut och mötte upp mina vänner på ett uteställe i stan. Där inne var det kul som vanligt, dans, drinkar och roliga människor! Då plötsligt ser jag honom. M. De vanliga symptomen inträder. Suget i magen, hjärtat som klappar och ben som sviktar. Ja, som alltid när jag ser denna fina skapelse. Vi börjar prata och ett tu tre så tänts den där gnistan igen. Jaha. Men det går ju inte, jag har ju ett sällskap med mig som står en meter bakom mig! Så det var bara att stå emot. Men jag ville inte det. Verkligen inte.

Ja, men det var väl det jag ville skriva. Nu har jag lättat mitt hjärta lite.

Tack för mig!

/Andrea

Ännu en kväll till ända.

Så var klassgrillningen över och det var trevligt. Alla var berusade utom jag som höll mig till cola. Efter grillningen gick vi ut och jag kom på, återigen, att det inte är så kul att gå ut. Inte för tillfället iallafall. Vilket ledde till att jag gick hem innan alla andra. Fast Lina gick ju hem samtidigt. Hon och jag. Fast åt olika håll. Så två andra gamla rävar fick följa mig till Nyhem(Anders och Markus vill säga, som smågnabbades med varandra hela vägen som ett annat gammalt par). Skönt att slippa ta taxi för en gångs skull. Dessutom bjöds det ju både på åldersnoja och bitterhet.

Nu ska jag sova. Skönt det. Imorgon kommer farmor och mamma och pappa. Och då ska vi äta på Heagården. Och det ska bli gott. Och trevligt. För jag längtar lite hem just nu. Till Tollarp. Det är nog bra att sommaren kommer snart ändå.

Men examen. Men framtiden. Men...

Den börjar närma sig nu. Examen. Och jag vet inte riktigt hur jag ska ta det. Jag undrar när man börjar fatta. Allvaret liksom. Vi ska skaffa jobb nu. Jobb som inte finns. Så istället pluggar man mer. Och mer. Och så blir man lite stressad. Trots att det kommer att lösa sig. Det är ju klart det löser sig. Men just nu räcker det kanske att tänka på firandet. För man måste ju fira.

Vi började redan igår egentligen med grillning i Tinas och Andreas stuga. Det var så himla trevligt. Konstiga korvar, kyckling, skinkschnitzel, tzatsiki, klyftpotatis, läsk från läskback, grillade bananer och glass. Och så lite eurovision och lakritsmintu på det. Vi tog en runda ner till stranden också och det var fint. Så himla fint. Jag har inte haft det så fint på länge. Bara en sak saknades och det var Lina. (Vi tar igen det nån annan kväll Lajnen.)

Ikväll fortsätter firandet med lite klassgrillning hos Emelie. Innan dess måste jag dock förbereda morgondagens firande med en rejäl storstädning. Mamma, pappa och farmor kommer hit och då kan det ju inte se ut hur som helst. Smutsiga fönster får de stå ut med, men rena golv kan de gott få. För dom bjuder ju faktiskt på restaurang. På måndag äger den riktiga avslutningen rum. Högst uppe på trade center. Tårta och tal med Brödje. På tisdag blir det restaurang igen och det slutgiltiga firandet med Lina, Mylen, Andrea och Tina. Pios. Jag vet redan vad jag ska äta.

Det blir nog ganska bra ändå trots stressen och oron och förväntningarna på allt. Det löser ju sig. Det gör det alltid ju.

Det dummaste jag gjort denna vecka

Fixat inställningarna så att jag kan koppla upp mig på det trådlösa nätverket på högskolebiblioteket. Dumt. Anledningen till att man sitter här är ju att slippa distraktioner. Mm. Det går ju sådär.

Åh gud.

Seriöst Elin? En bild på västra stranden? Herregud. Så tråkigt. Mm. Men får man ingen hjälp när man ber om det så får man en tråkig layout. Så är det bara! Stå ut!

Ja!

Nu regnar det! Och helt plötsligt blev jag mycket gladare.

Allt-i-ett

Jag orkar inte vara en duktig bloggare idag och skriver därför allt möjligt i ett inlägg. Egentligen borde jag ju skriva flera olika. För strukturens och läsarnas skull. Men icke. Jag punktar upp allt istället. Det får räcka.

• Barcelonalägenheten är vår i en vecka. Bokat. Klart. Billigt. Bra! Det ska bli så skönt att slippa hostel! OK. Det är ju inget lyxhotell direkt, men ändå. Lägenheten ser faktiskt ganska perfekt ut ändå. Och ja, jag klarar mig utan pool.
• Jag har precis sett klart Hot Rod och, by golly, den filmen ska jag köpa. Den passar onekligen perfekt i min samling. Mm mm. Andy Samberg. Som Will Ferrell, fast ung.
  
• Återigen konstaterar jag att jag är så otroligt trött på ordet mys. Jag blir trött bara av att skriva det. Söndagsmys, fredagsmys, julmys, vårmys. Mys, mys, mys. Jag vet att jag har klagat förr. Men det tål att klagas igen. För man kan faktiskt inte mysa alltid. Och allt är inte mysigt. Exempel: jag diskade precis. Inte ett dugg mysigt. Efter det tittade jag på Hot Rod ensam. Kul. Fnissigt. Men inte mysigt. Alldeles nyss pratade jag också med Lina i telefon. Självklart jättetrevligt och kul. Men mysigt? Ett telefonsamtal? Skulle inte tro det. Ibland har man mysigt. Men oftast är det bara trevligt. Eller så är jag bara avundsjuk på alla som har det så mysigt. Hela hela hela tiden. Men så himla bitter är jag faktiskt inte.
• Det är mulet idag. Det tycker jag är ganska trevligt. För då kan man sitta inne och göra ingenting helt utan dåligt samvete. Lite regn hade inte skadat heller.
• Jag har precis fixat hem Semi-Pro. Jag undrar när jag ska unna mig att se den?
• Jag undrar om någon mysig person tar illa upp av det här inlägget. Det vill inte jag.

Äh. Det räcker nog nu. Borde nog läsa lite istället. För det är nyttigt.

Dagens förhoppning

Kan ni vara snälla och hålla tummarna för att vi får bo i den här lägenheten i Barcelona? För just det, det blir ju semester! Ah. Jag längtar. Och hoppas på att slippa hostel. 5-12 juni. Tjoss!

Dagens blogginlägg

Visst får man ligga i sängen, under täcket, en torsdageftermiddag och titta på film trots att man inte är sjuk? Det är ju så behagligt. Tanken var väl egentligen att jag skulle powernapa lite eftersom det blev en sen natt igår och tidig morgon idag. Men varje gång jag försöker tupplura så inser jag att jag inte kan sova på dagen. Så nu tar jag mitt förnuft till fånga och tittar klart på Hot Rod istället. Det är lätt på tiden. Första halvan såg jag ju för över en månad sen nu. Jag lovar att kompensera med en promenad senare. Tror jag. Om Andrea vill. (Vill du?)

Igår var jag DJ för sisa gången i mitt liv. Tror jag. Kanske att jag spelar lite längre fram i framtiden igen. När jag har blivit känd. Men nu tar jag en paus. Det var iallafall en ganska trevlig avslutning på en ganska trevlig tid. Självklart var stället ganska folktomt. Cirka 150 människor. Men de få som var där lyckades vi få liv i. Till slut. Eftersom de första gästerna inte kom förrän vid 12 så fick vi dansa för oss själva i 3-4 timmar. Det var ganska tråkigt. Men då kunde vi iallafall spela precis vad vi ville. Och det gjorde vi. Lite svensk-medley, lite house-medley och så Andreas lilla Third eye blind-medley (eller det var ju bara en låt i ärlighetens namn).

För övrigt var det ingen som ville dansa tryckare med mig igår sista kvarten. Inte för att jag ville dansa med någon heller. Men ändå. Jag kunde väl ha fått frågan? Andrea blev ju tillfrågad TVÅ gåner. Därför sjunger jag på Akons Lonely idag. Och skrattar åt mig själv. För jag har faktiskt självdistans.

Tydligen ville Andrea promenera. Så inget mer slappande för mig. Hej!

Ojdå

Idag har jag upptäckt att det heter vägren inte väggren. Alltså kanten vid vägen. Det är en ren, inte en gren. Jag vet inte om det här är extremt pinsamt att erkänna, för hur ofta pratar man om vägrenar egentligen? Hur ligger det till? Var jag den enda som inte visste?

Bilden är lånad från cykelturist.com.

Dagens insikt

Titt som tätt inser jag hur ful den där bakgrunden jag har bakom bloggtiteln här uppe. Titt som tätt glömmer jag dessutom bort det och låter den vara. Jag måste nog byta nu. För den är verkligen skitful. Därför efterlyser jag nu något nytt, fräscht och spännande. Känner DU dig pysslig? Vill DU få användning av dina layoutkunskaper? Vill DU visa upp din kreativitet på en av Nyhem 24s mest lästa bloggar? Hör av dig! Jag betalar inget.

Förslag på bakgrundsbild skickas in till min mail senast torsdag 15/5 23.59. Feel free to photoshop.

Dagens svull

Glass, godis och cola. Min kväll. Jag mår lite illa nu. Det blev kanske lite mycket socker. Men det är OK. Ibland får man. Särskilt när man gör nåt så trevligt som att träffa Linnéa. För hon är bra! Muntrar upp och underhåller. Rolig är hon. Frågar man om det räcker med 1,5 liter cola till en helkväll fnyser hon nästan åt en. Antingen köper man 2 liter eller 2 stycken 1,5 litersflaskor. Inget annat gäller. Även om man bara är 2 person och när det alltid slutar med att bara halva dricks upp.
Linnéa: jag tror jag slänger resten av mitt godis. jag vet, det borde vara kriminellt. men äter jag mer nu spricker jag. och DET vill vi ju INTE.

Nynnar

Dun-dun-dundundun da-di-da-di-da-di-da-di dundundun.

Jag har sett Iron Man och nu kan jag inte sluta nynna.

Jag gillar Robert Downey Jr.

Jag gillar hans/filmens kvinnosyn mindre. Men jag sköter mig dåligt som feminist och väljer att ignorera den lite. För jag hade kul och det är ju det enda som räknas. Det är skönt att se en film där man är konstant underhållen och spänd utan att behöva tänka ett dugg. Jag antar att kulturindustrin har nått sitt mål.

Nu ska jag sova och imorgon ska jag ge min uppsats ett värdigt slut. Eller alltså jag ska skriva färdigt den.

Dagens jag behöver hjälp

Jag har ett LastFM-konto. Jag vet inte vad jag har det till men jag har det. Och nu funkar det inte. Enligt sidan har jag inte lyssnat på musik sedan i april. Varför registras inte låtarna? De visas i den där lilla lastFM-rutan som hoppar upp när man startar iTunes men inte på min användarsida. Hjälp mig.

Dagens igen

Men vad gör man nu då? Inga andra har uppdaterat sina bloggar. Eftersom de sover. Klokt nog. Så jag har inget mer att göra. Inget att läsa. Inget att titta på. Och klockan är bara kvar över 7. Jag orkar inte ligga och tänka. Så jag kanske får börja skriva. På skolgrej. Herrejesus. Det är inte bra det här.

Dagens

Vad gör man när man vaknar kl 6 trots att det är lördag? Trots att man var ute igår? Och trots att man är trött rakt in i benmärgen? Bloggar tydligen. Egentligen är jag väl för trött för det också. Men något måste göras. Så sängen får bli min arbetsplats. Sova får jag försöka göra senare.

Igår? Jo, det var väl ganska trevligt. Tackar som frågar. Det var dagen som Mylen väntat på i flertalet månader. Dagen då pick-nicken på Galgberget äntligen blev av. Efter en lång och brant promenad var vi äntligen där och där åt vi och solade. Jag fick färg. Tyvärr inte under just den tiden som jag solade utan under promenaden. Därav de breda vita ränderna på mina axlar just nu. Vitt och rött passar bra ihop.

På kvällen var det en finsittning inplanerad. Och den blev av. Och den var kul. Vi satt vid kvällens mest sexistiska bord. DJ-bordet. Där satt vi och kokade (lite lätt) inombords medans pojkarna runtomkring berättade fula historier om varför vårt lag hette angry pirates och om trevliga saker de brukar göra med sina respektiven. Om det var lönt att säga till dem vilka hemska människor de var? Vi försökte. Utan framgång. I övrigt var det ganska trevligt. En massa kadetter var där. En kände jag igen från min gamla hemort och Scoutkår. Jag råkade säga till Andrea att han hette Peter Haber. Men det var väl bara önsketänkande. (Rudolf...) Det sjöngs och skålades en massa. Dansades en del också. Sen tog vi taxi in till stan.

Cirka 20 minuter - en halvtimme senare åkte jag hem.

Och så var den kvällen slut.

Hur idag ser ut undrar du? Vem vet. Jag får väl plugga lite. Skriva om 1 maj. Sen träffa alla de andra för grillning och annat. Kanske ger jag mig till och med på utgången idag igen. Vi får se. Det kanske går bättre idag.

Dagens pendel

Dagens pendel är jag. Som ett pendeltåg. Fram och tillbaka, hit och dit. Fast jag sitter ju bara här hemma. Jag flyttar inte på mig. Ändå lyckas jag förflytta mig flera mil känns det som. I huvudet. Fast rent geografiskt förflyttar jag mig inte där heller. Bara känslomässigt. Ena sekunden känner jag en sak för att i nästa känna något helt annat. Det slutar allt som oftast i samma känsla men ändå. Under en dag hinner man känna ganska mycket.

Jaha. Det var dagens kloka ord om känslor.

Om bloggtoppen igen

Gillar man min blogg så kan man även gilla Linda Rosings blogg enligt bloggtoppen.se. Den står i alla fall som rekommendation på informationssidan om min blogg. Jag vet inte riktigt hur jag ska ta det. Jag tycker inte att vi är särskilt lika. Men kanske alltså. Jag vet inte. Det är intressant oavsett.

Dagens bara för att.

När man inte skriver på några dagar sjunker besökarantalet ganska rejält här. Bara idag har jag till exempel gått från att vara på plats 980 på listan över personliga bloggar på bloggtoppen.se till att ligga på plats 2980. Så jag får nog skriva något. Jag vill ju inte göra er, mina läsare, besvikna. Problemet är bara att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva. Det händer mycket i huvudet nu. Och inget passar direkt i en lättsam blogg om Dagens disk. Så ni får nöja er av en beskrivning av min dag.

Jag har varit aktiv. Det underlättar när man har mycket i huvudet. Dagen inleddes med en promenad till stranden med Andrea och Mylen. 1,5 timme var vi ute. Inte illa. Inte illa alls. På promenaden planerades smoothiesarna som skulle fixas till picnicen i Picasso-parken senare under dagen. Smoothies är gott. Särskilt när det är varmt. Det var inte särskilt varmt i parken. Men det gick ändå. Med trevligt sällskap går det mesta. Jag är väldigt nöjd med mina vänner. De underlättar också när man har mycket i huvudet. Därför tror jag att jag bjuder på lite bildfrossa. Vänner.

Dagens

I helgen ska jag både äta på restaurang OCH äta tårta. Det blir nog bra.