Den börjar närma sig nu. Examen. Och jag vet inte riktigt hur jag ska ta det. Jag undrar när man börjar fatta. Allvaret liksom. Vi ska skaffa jobb nu. Jobb som inte finns. Så istället pluggar man mer. Och mer. Och så blir man lite stressad. Trots att det kommer att lösa sig. Det är ju klart det löser sig. Men just nu räcker det kanske att tänka på firandet. För man måste ju fira.
Vi började redan igår egentligen med grillning i Tinas och Andreas stuga. Det var så himla trevligt. Konstiga korvar, kyckling, skinkschnitzel, tzatsiki, klyftpotatis, läsk från läskback, grillade bananer och glass. Och så lite eurovision och lakritsmintu på det. Vi tog en runda ner till stranden också och det var fint. Så himla fint. Jag har inte haft det så fint på länge. Bara en sak saknades och det var Lina. (Vi tar igen det nån annan kväll Lajnen.)
Ikväll fortsätter firandet med lite klassgrillning hos Emelie. Innan dess måste jag dock förbereda morgondagens firande med en rejäl storstädning. Mamma, pappa och farmor kommer hit och då kan det ju inte se ut hur som helst. Smutsiga fönster får de stå ut med, men rena golv kan de gott få. För dom bjuder ju faktiskt på restaurang. På måndag äger den riktiga avslutningen rum. Högst uppe på trade center. Tårta och tal med Brödje. På tisdag blir det restaurang igen och det slutgiltiga firandet med Lina, Mylen, Andrea och Tina. Pios. Jag vet redan vad jag ska äta.
Det blir nog ganska bra ändå trots stressen och oron och förväntningarna på allt. Det löser ju sig. Det gör det alltid ju.
Vi började redan igår egentligen med grillning i Tinas och Andreas stuga. Det var så himla trevligt. Konstiga korvar, kyckling, skinkschnitzel, tzatsiki, klyftpotatis, läsk från läskback, grillade bananer och glass. Och så lite eurovision och lakritsmintu på det. Vi tog en runda ner till stranden också och det var fint. Så himla fint. Jag har inte haft det så fint på länge. Bara en sak saknades och det var Lina. (Vi tar igen det nån annan kväll Lajnen.)
Ikväll fortsätter firandet med lite klassgrillning hos Emelie. Innan dess måste jag dock förbereda morgondagens firande med en rejäl storstädning. Mamma, pappa och farmor kommer hit och då kan det ju inte se ut hur som helst. Smutsiga fönster får de stå ut med, men rena golv kan de gott få. För dom bjuder ju faktiskt på restaurang. På måndag äger den riktiga avslutningen rum. Högst uppe på trade center. Tårta och tal med Brödje. På tisdag blir det restaurang igen och det slutgiltiga firandet med Lina, Mylen, Andrea och Tina. Pios. Jag vet redan vad jag ska äta.
Det blir nog ganska bra ändå trots stressen och oron och förväntningarna på allt. Det löser ju sig. Det gör det alltid ju.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar