Jaha, här sitter jag och äter lunch (dvs. min egen vikt i pasta) framför tv:n igen. Och självklart väntar jag in min sedvanliga lunchunderhållning, Ellen Degeneres mitt-på-dagen-talkshow. Vad förväntar jag mig? Skratt och familjelycka och kanske nåt roligt djur. Vad får jag? En storbölande Ellen som berättar nån märklig historia om en hund hon adopterat från ett hundhem. Hunden gav hon till en annan familj som ville ha en hund, men sen tog hundhemmet tillbaks den igen. Kanske avlivades den. Och där sitter Ellen och bölar och bölar som om det var hon själv som dött. Jag fattar ingenting. Böl böl böl. Jag vill ju inte se ledsna människor. Jag vill se glada, friska roliga människor! Kändisar ska inte vara ledsna, för det är fel! Särskilt när jag inte riktigt fattar varför de är ledsna. OK, det verkade ju lite sorgligt. Men alltså. Hon grät i jättemånga minuter. Ojoj.
Nu verkar hon glad igen, så nu kan jag titta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
när jag läste ditt inlägg, slog jag på kanal 5 och där var minsann Ellen. Insåg att jag läst inlägget precis efter du lade upp det. Men du, var har Tyra tagit vägen? Saknar hennes program lite, det var så mycket färger och snyggt folk och så en Tyra med Oprah-komplex. jaja
Haha, min egen vikt i pasta, jag dör!
Ja fy fan vilken kul kommentar! "det vill säga min egen vikt..." Elin var slog du på Ellen? När jag tittade så satt hon och asgarvade åt en man som slog sig?! Andrea: Du får börja kolla Monteeeeel. Där har vi Oprahkomplex.
Jag såg det från början. Hon kom in gråtandes. Alltså det var typ ett psykbryt. Fy fan va hon grät! Men hon slutade sen alltså så du kom nog in precis när hon börjat lugna ner sig och försökte få publiken att skratta igen.
Och ja, är det Oprah-komplex man vill ha så är Montel perfekt. Samma brist på självdistans som Tyra har han också. Mannen.
Skicka en kommentar