Det här kan komma att bli årets märkligaste vecka. Självklart överdriver jag nu, men ändå. Vad är det som händer med mig? Vad håller jag på med? Vad har väckt den här märkliga och, för mig, ovana lusten att röra på mig? Jag tränar. Går till gymmet. Rör på mig. Motionerar. Igår gick jag och Tina till gymmet så tidigt som 08.00. Idag ska jag följa med Lina på yoga. Imorgon blir det 08.00-träning igen och på fredag blir det simning. Vad ÄR detta? Jag har ju till och med sagt upp mitt medlemskap på gymmet, och nu börjar jag alltså känna för att träna. Jag undrar hur länge det här kommer att hålla i sig. Antagligen inte särskilt länge.
Kanske är det ett psykologiskt fel. Jag lurar mig själv. I och med att jag vet att gymmedlemskapet går ut om exakt en månad så vet jag att jag faktiskt inte kommer att behöva träna särskilt länge till. Jag offrar en månad för att må bra i kanske 3. För gör jag bara det här nu så kommer jag ju vara stolt över mig själv en lång tid framöver. Smart där Elin.
Snart sitter jag där i soffan igen och slappar utan minsta tanke på ett liv i rörelse. Men för tillfället är jag ganska nöjd med mitt ryck. Förhoppningsvis övergår rycket till att bli ett lika aktivt studieryck när det här går över. Det hade nog inte skadat.
3 kommentarer:
Efter denna månad kommer du att få mersmak. Det brukar ju komma när det tränas väldigt intensivt ett tag. Kan du inte börja på sats sen i februari? Jaaaa!
Hihi.. Andrea, jag gillar Ditt pepptalk! Om Du kör solo så kör jag kören bakom: pepp pepp pepp Elin kom igen pepp pepp pepp
Nej, Elin, jag ska inte ironisera. Jag är stolt över dig!
Men oj, va folk engagerar sig. Härliga tider!
Skicka en kommentar