Ibland kan det vara lite knivigt att återberätta roliga saker som hänt under dagen. Det låter sällan lika roligt som det känns precis när det händer. Men jag ska nu försöka. Håll till godo:
Jag sitter på bussen från Göteborg till Halmstad. Vi kör på en motorväg. Jag sitter i sätet längs med gången, och Andrea sitter vid fönstret. Jag tittar ut genom fönstret, sikten är något begränsad, och plötsligt ser jag en båt köra förbi. Min första tanke: Varför är det ingen som kör båten? Alltså inte: Vad gör en båt på en motorväg? eller ens Jag visste inte att vattnet låg så nära. Nej, jag håller mig till: Varför är det ingen som kör båten? Cirka en sekund senare ser jag bilen som drar båten och släpet den ligger på. Då inser jag min dumhet och skrattet flödar och tårarna sprutar.
Jag skyller på 7 timmars intensiv shopping (som endast resulterade i en kjol inköpt på Åhlens). En sysselsättning som verkligen kan ta kål på all intelligens, om så endast för en kort sekund.




Jag vill ha en uppblåsbar också. Det står nästan högst på önskelistan. Men jag hittade ingen bild. Tråkigt. 











Dålig bild, jag vet. Men jag var ju tvungen att ta en där alla var med. Dessutom är jag en ganska dålig fotograf. Men det är ok, jag har andra kvalitéer.
Det känns liksom inte riktigt rätt när det inte sänds. Jag vet inte vad det är med mig. Just nu lyssnar jag på radiosport. Oförklarligt. Det kan kanske förklaras, i och för sig, med att jag har en tenta att sitta med. Men jag väljer att skylla det på att världens bästa serie inte sänds mer.









Fast med huvudbonad då. Så klart. Det är ju trots allt hattfest.
