Andreas ord är min lag.

Så nu uppdaterar jag bloggen. Fast jag känner ingen direkt inspiration till det. Vilket ju låter som att jag mår dåligt eller något. Men så är det inte. Jag är bara inte så bloggig. Hade ju kunnat skriva om helgen som gick. Men nu är det ju torsdagkväll. Förra helgen är long gone och den nya har inte ens börjat än. Dessutom händer det inte mycket i livet just nu. Vilket inte gör mig mycket alls. Jag trivs ganska bra. Och så har jag upptäckt att det är ganska trevligt att gå på promenader på den nordöstskånska slätten. Fast inte längre än i en halvtimme. För sen blir det tråkigt.

Imorgon har jag jobbat färdigt för den här sommaren. Då är sommaren officiellt över för då slutar Absoluts fabriksvisningar. Sorgligt. Att sommaren är över alltså. Inte att visningarna är över. För det räcker nu. Imorgon kommer det stora, fnittriga skolklasser till mig och kollar på sprit och jag ser inte fram emot det. Men efteråt ska jag belönas med fika. Så det känns ok. Jag känner att jag förtjänar att ta i extra lite extra när Familjen sjunger "jag har gjort min tid på golvet i en skitig stor fabrik" i Nån gång. Men det gör jag inte riktigt. För jag är ju aldrig nere på fabriksgolvet. Jag går bara på en balkong och tittar ner på det. Dessutom är fabriken väldigt ren.

Eftersom jag kör ett alltiettinlägg kan jag lika gärna prata om nästa vecka nu också. Då är jag ledig. Fast ganska upptagen ändå. På måndag styr jag bilen mot min forna och kommande hemstad och hämtar nyckeln till min nya bostad. Det ska bli intressant att se den. Minst sagt. Resten av veckan får nog bestå av packning och resor till Malmö. Och lite konserter. Typ Chords och Familjen. Jag ska ta igen det jag missade i Göteborg. Helt enkelt.

Jaha. Det blev mycket jag i det här inlägget. Som vanligt. Det är liksom svårt att undvika. Jag är ju jag.