tisdag 27 januari 2009

Framtid. Vad döljer du för mig?

Idag har varit en psykbrytardag av klassiskt snitt. Meningar som yttrats:

"Jag kommer aldrig få jobb..."

"Jag hatar skolan."

"JAG VILL INTE VARA HÄR LÄNGRE."

"Fan."

Mind you, jag har inte träffat en enda människa på hela dagen. Meningarna har alltså yttrats helt och hållet i min ensamhet. Alldeles precis såg jag dessutom ett långt inslag på Aktuellt om arbetslösheten bland unga i Sverige. Den är stor. Än så länge är jag ju inte arbetslös. Jag har ju skolan. Men jag vill jobba. Jag vill ha något nytt. Och idag har den viljan och önskan varit extra påtaglig. Men. Imorgon är en annan dag. Så nu går jag och lägger mig istället. Jag väljer bort psykbryten och bestämmer att morgondagen kommer att vara så mycket bättre.

Tjena.

3 kommentarer:

Anonym sa...

http://www.youtube.com/watch?v=ZQgr0aWeFmI

Elin sa...

Så sant Andrea. Så väldigt sant.

Undrar vad det är för en flicka som han går till ibland. Jag tror att det egentligen är en pojke det handlar om.

Anonym sa...

Mycket möjligt. Mycket möjligt. Rösten är ingenting att hänga i granen heller.