
Det var alltså med den besvikelsen vi äntrade salongen. Tur då att Niklas Säwström var så bra att han mildrade slaget. Aningen. Han var verkligen duktig. Falsett utan dess like och rösten osade 70-tal långväga. Det kan inte vara lätt att ersätta någon som Ola Salo i en rockopera som alla ser för Ola Salos skull. För Ola är ju Ola. Och så är det bara. Däför är besvikelsen fortfarande ganska stor. Det är lite som att jag fortfarande inte har sett föreställningen på riktigt än.
Men det har jag ju. Och den var bra. På riktigt. Bara inte alls som jag förväntat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar