onsdag 18 februari 2009

Den enda kyss man får är en smäll på käften.

Popcirkus är ett ganska trevligt program egentligen. Det är liksom lite lagom. Alldeles lagom för mig en onsdagkväll. Jag orkar inte riktigt skriva om musiken. För det känns inte riktigt som något jag gör här. Om det inte handlar om Kelly Clarkson eller Jimmy Jansson eller någon annan bra. För jag har nog insett att jag hellre lyssnar på musik än pratar om det. Men jag kan ju kommentera andra delar ur programmet.

Exempelvis kan jag kommentera Skansros sångare Felix Anderssons extremt lena kinder. Eller dom ser lena ut. Har personligen aldrig träffat människan. Men. Verkligen jättelena. Ingen skäggväxt där inte. Trots att han kommer från samma stad som Ralf. Vad är grejen med det liksom?

En annan sak jag tänkte på. Jag ska ju gifta mig med Per Sinding Larsen. Om några år. Men. Hade han inte ganska speciella kläder idag? Förstå mig rätt. Jag gillar män med koll. Jag föredrar dom faktiskt. Men den där kavajen. Njae, den kommer han väl inte direkt använda igen va? Ord som jag antagligen kommer att få äta upp om ett litet tag. När det visar sig att den där kavajen faktiskt är otroligt fin. Men just nu står jag nog för det. Fin i håret var han dock. Min blivande man.

(PSL, om du läser det här. Bli inte rädd. Jag vet att vi inte ska gifta oss. Du har ditt och om några år har väl jag mitt också. Men tanken är ju fin.)

3 kommentarer:

Anonym sa...

Men, att du vill gifta dig med Sinding...

Elin sa...

Ja men så är det. Och det står jag för. Vem vill du gifta dig med då?

Anonym sa...

Jag vill ju gifta mig med Håkan, men nu när han är tvåbarns far känns det som att jag får hitta nån ny...
Men bra att du står för dina känslor Elin!