Idag köpte jag en vinterjacka som jag har tittat på, suktat efter och önskat sedan i höstas. En kappa med en enda stor knapp, trevlig krage och bra passform. När jag kom hem insåg jag att jag var dum i huvudet. Och imorgon lämnar jag tillbaka jackan. Så går det när det ekonomiska sinnet får överhanden (med all rätta). Dessutom har jag ju redan 4 funktionsdugliga vinterjackor. Märk väl: funktionsdugliga. Moderna? Eh. Nja. Snygga? De går väl an. Jag ville verkligen ha jackan. Men efter att förståndet hittade fram kan jag verkligen inte med längre. Det går inte. Jag pallar inte trycket. Jag är ibland en slav under mitt förstånd. Inte alltid. Men ibland.
Just nu försöker jag övertala mig att det imorgon kommer att kännas som att jag vinner 499 kronor bara sådär när jag lämnar tillbaka jackan. Att jag liksom kommer att känna mig rik. Som att jag aldrig spenderat dem i första hand. Men det kommer nog inte att hålla. Pengarna måste nämligen (nästan) oavkortat gå till den bortglömda kåravgiften. Ibland känns livet hårt som student. Ekonomiskt åtminstone.
Summa sumarum: någon, ge mig ett jobb. Ett riktigt jobb.
Just nu försöker jag övertala mig att det imorgon kommer att kännas som att jag vinner 499 kronor bara sådär när jag lämnar tillbaka jackan. Att jag liksom kommer att känna mig rik. Som att jag aldrig spenderat dem i första hand. Men det kommer nog inte att hålla. Pengarna måste nämligen (nästan) oavkortat gå till den bortglömda kåravgiften. Ibland känns livet hårt som student. Ekonomiskt åtminstone.
Summa sumarum: någon, ge mig ett jobb. Ett riktigt jobb.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar