Tävling utan vinst.

Den som kan gissa mina favoriter i Idol vinner en guldstjärna i bloggen.

Ledtråd: tänk Elins tidigare Idol-favoriter. Och Elin-favoriter överlag.

Igår var en svår dag.

För mitt internet ville inte fungera. Vilket innebar att jag såklart fick hundratusen idéer om bloggämnen. Jag ville skriva om helgen, om Motvinden, om Idol, om Top Model, om min möblering, om hur jobbigt det kan vara att ha fuldagar ibland (vilket jag hade igår) och om så mycket mer. Idag känns allt det där ganska utagerat. OK. Just idag är väl ingen snyggdag heller. Men jag ser helt OK ut. Och det finns det ju inget att säga om direkt. Idag tänker jag bara på hur vår grafisk produktion-lärare missbrukar uttrycket "rent krasst". Han säger det kanske 5-6 gånger på en timme. Det är faktiskt ganska mycket. Han lägger in det i en mening som den här: "Ja, hur lägger man då till fler sidor på dokumentet? Ja, rent krasst kan man ju säga att man klickar på den här knappen." och så klickar han på den där knappen. Och det är väl ändå ett felaktigt användande? Ja nej herregud. Det var allt från mig idag.

Nu tycker jag att klockan är lite för mycket.

Så jag bloggar inte mycket nu heller. Men en sak kan jag ju säga. Det nya numret av Motvinden kommer att bli så himla fint. Jösses vilken skillnad två par nya ögon kan göra. Alltså. Jag har inte två par nya ögon. Men Motvinden har två nya layoutare. Och en himla duktig fotoredaktör. Dessutom går de alla i min egen klass. Det är nästan så att man blir lite stolt.

Jag har inte så mycket att berätta idag.

Men jag bloggar ändå. Ikväll har jag sett Blades of Glory för sjätte gången. Nytt sällskap dock. Och chips och dipp till. Det var trevligt. Men en blandning av sourcream/onion-chips och holidaydipp ger nog den värsta eftersmaken/andedräkten någonsin. Inga problem för mig och Sandra ikväll förvisso, eftersom vi låg på ungefär samma fräschhetsnivå båda två. Hoppas bara att andedräkten är borta tills imorgon så att alla på motvindenredaktionen slipper svimma av äckel.

En annan sak som hänt idag är att en kille i klassen, som tydligen har svåra problem med namn, nu har kommit på hur han ska komma ihåg mitt. Genom att halvsjunga "Eeeelin Eelin, trottoarernas drottning...". Det känns sådär tycker jag. För den beskrivningen stämmer väl inte direkt överens med mig person. Men ja. Han är ju trevlig egentligen så jag får väl bara uppskatta NileCity-referensen. Nile är för övrigt Elin baklänges.

Imorgon kommer min syster hit och det ska också bli trevligt tycker jag.Syskonfötter.

Som sagt. Jag hade visst inte så mycket att berätta idag.

Dagens fråga:

Bör Elin och jag plocka ner och damma av våra avlagda gamla karriärer från hyllan? Bör vi satsa? Vågar vi satsa? Vågar vi ställa frågan? Vågar vi ta våra kunskaper till andra domäner än kåren? Jag vet inte. Men det tål att tänkas på. Vi skulle ju åtminstone kunna fråga om vi får.

Kryptiskt. Jag vet. Men hela idén känns ganska kryptisk än så länge.

Förvåning.

Ibland förvånar jag mig själv när jag märker vad det är jag väljer att titta på på tv. Häromdagen råkade jag visst se nästan ett helt Fråga Doktorn. Nu sitter jag och tittar på Sporten. Nyheterna som kom före struntade jag helt i. Men Sporten. Det skulle jag tydligen se. Fast när det är hockeyinslag tittar jag bort. För hockey hatar jag. Men fotboll och speedway. Det ni. Det gillar jag tydligen. Så tokigt. Tydligen hejar jag på Kalmar. Det bara slog mig liksom. Men det känns lite fel. För jag kan ju inte motivera det på något sätt. Och så känns det av någon anledning som att jag inte borde gillar Kalmar. Men jag kan inte riktigt motivera det heller. Ja ni märker ju. Det blev ju helt tokigt det här. Man borde inte blogga om sånt man inte har någon aning om. För då blir det bara dåligt. Jag ska fortsätta fundera över mitt sportintresse så kanske jag återkommer senare med ett lite klarare inlägg. Eller så skiter jag bara i det.

Jag är trött och förvirrad. Det kanske märks.

Ralf. Det var ju faktiskt ett tag sen nu.

Lina var här ikväll. Jag tittade på Idol och Vem kan slå F&F? Hon läste min Sonic. Och så lyssnade vi lite på musik. När Okkervil Rivers "You can't hold the hand of a rock and roll man" började spelas frågade hon mig: "Tänker du på Ralf när du hör den här?". Jag skrattade bara. Men egentligen gjorde jag nog det. Tänkte på Ralf. Det är en man vars hand jag aldrig kommer att hålla. Synd och skam.

Istället för tv.

Sitter jag och läser min gamla blogg (http://www.myspace.com/elinsjogren) för att hitta inspiration till min nuvarande blogg. Nu verkar det inte som att jag hittar någon inspiration. Dock hittar jag roliga gamla inlägg. Roliga för mig åtminstone. För ärligt talat förstår jag inte hur någon annan har orkat läsa min blogg. Jag är ju så rörig! Se bara här nere. (Andrea, du ska titta extra noga på de fetade orden. Det här var nästan 1,5 år sedan. Vem kan det här handlar om?). Jag vill i alla fall säga tack till alla er. NI. Mina trogna läsare. Som står ut trots rörighet. Och uppskattar mig för den jag är.

värme+datasal=sant

Kan ju verka lite märkligt och fel att jag sitter i en datasal nu. Det är ca 27 grader ute. Högsommarväder. Men det är sista dagen jag sitter här, för den här våren! No more! Om 5 minuter går jag ut i solen och där tänker jag stanna! (Tills jag kommer till Nyhem för då ska jag gå in och packa och städa...) Men sen! Imorgon! Då!

Jag är för övrigt jättejättejätteglad idag. För min lärare sa att min uppsats var läckert (läckert!) skriven. Märkligt ordval, tänkte jag först, det är en b-uppsats* vi snackar om. Men sen blev jag glad glad glad, för uppsatsen var tydligen exemplariskt skriven. (Andrea: jag satt typ och sa What!? på brat-vis, my my...) (Elin: nu ska jag definitivt skicka den till dig. För nu kan jag stå för den.) (Lina: puss på dig!)

Fan, nu slår Jante* mig i huvet. Men jag är inte en sån som skryter om mina betyg (Fan, är jag det? Usch, då gillar jag inte mig själv...). Gör jag det så skämtar jag. Men nu är jag för en gångs skull stolt över mig själv, så det tänker jag UNNA mig! (Det du Lina!)

Jag ska även UNNA mig ett nachosberg. Freaky Naughty.

*Vill någon läsa den så finns den att beställa via mail. (Ha, DÄR skämtade jag.)

*Lagen

Måndagkväll.

Nu tycker jag att vi alla bryter ut i en gemensam suck. För det finns ingenting att titta på på tv.

Ja, jag gillar ju Annika.

Här är en bra låt. Och en bra video. Världens sötaste unge har man hittat. Och så Sverrir Gudnason också. Honom är det ju inte heller något direkt fel på. Och så gillar jag hur Annika uttalar Anna. Så som man ska uttala Anna.

(Hello Saferide - Anna)

Kvällens samtal på Mårtensons toalett.

Berusad kvinna, ca 55-60 år: Här har vi ju en ung tjej!
Jag, 23 år: Mm. Hej.
Berusad kvinna, ca 55-60 år: Hur gammal är du egentligen??
Jag, 23: Jag är 23!
Berusad kvinna, ca 55-60 år: Åååh! Det är min dotter med! Hon bor i Oslo!!!
Jag, 23: Jaså, gör hon? Det gör inte jag.
Berusad kvinna, ca 55-60 år: Men du. Kolla på mitt hår. Ser det bra ut där bak? Jag har sånt där spray. Du kan ju kanske stajla mig?
Jag, 23: Ja nej... Men det ser ju bra ut! Det behövs inte.
Berusad kvinna, ca 55-60 år: Jooo. Det gör det visst! Spraya där bak. Och här på sidorna! Du är ung, du kan nog stajla.
Jag, 23: Jaha... OK.

Och det var historien om när jag stajlade en full tant på Mårtensons toalett. Hon hade sånt där PROFFS-spray. Ni vet den chockrosa flaskan. Min första riktiga pojkvän Fredrik hade ungefär en flaska sånt i sin poplugg varje dag. Det väckte minnen.

När? Var? Hur?

Klockan är 6.40. Jag har varit vaken i två timmar. Jag har hunnit duscha, ätit frukost och påbörjat tvättning. Jag har också hunnit uppdatera mig på allt jag missat på internet sen i måndags eftersom jag knappt varit hemma sen dess. Förutom för att sova. Nu ska jag skriva tre uppgifter fram till klockan 11.00 när jag ska träffa Tina. Samtidigt som jag tvättar. Klockan 11 ska vi börja plugga på en fjärde uppgift. En stor uppgift. Som måste bli klar imorgon. För i helgen måste vi fixa ett annat grupparbete som vi visst råkade få så sent som igår och som ska vara klart på måndag. Det låter kanske inte som mycket. Men det är det. Och jag är trött. Jättetrött. Jag undrar hur många timmar det dröjer innan jag får ett psykbryt.

Lite medlidande, tack.

Nånting händer, det är nåt skumt på gång.

I förra veckan när jag skulle hålla ett kort och enkelt hyllningstal på 2 minuter på retoriken var jag väldigt nervös. Onödigt så klart eftersom det ju gick bra. Idag ska jag hålla ett till tal. Ett längre tal. Argumenterade för bevarandet av Christiania. Som man gärna ska hålla utan manus. Medan man filmas. Man skulle ju kunna tro att jag skulle vara nervös. Men det är jag inte. Inte alls faktiskt. Det låter ju bra. Men jag undrar jag. Jag har anledning att vara nervös. Jag måste ha manus för jag kan det verkligen inte utantill. Jag ska stå på en scen. Och jag ska filmas. Dessutom är mina argument i talet tämligen vaga. Herregud. Något är ju fel.

Fasen, inte ens nu blev jag nervös.

Håll tummarna för mig ändå.

Tommy.

Jag tittar på Oprah. Hon intervjuar Tom Cruise. Inte den gamla galna intervjun som gjordes när han var nykär och sjuk i huvudet. Utan en ny intervju med Tommy som familjeman. Vilken vändning sen sist. Då var han galen och skrek och hade sig. Den här gången pratar han så tyst och långsamt och lågmält att man börjar undra om han ens lever. Jag förstår att han kanske vill visa att han blivit lugnare och mer stabil (?) sen den där skandalgalenskapsintervjun. En vanlig (?) man liksom. Men balans Tom. Det handlar om balans. Mannen måste ju vara bipolär.

Stör.

Idag har jag Gina Tricot-låten i huvudet. Ni vet den som går i bakgrunden på GT-reklamerna. Eller vänta. Är det Cubus-låten? Jag har ingen aning. Men irriterande är det. För det är ingen bra låt. Om det ens är en låt. "In the back of taxis, in ...?, in changing rooms, naaaninaaaniiiniinii, kiss me, kiss me, kiss me...". Dumt dumt dumt. Hjälp mig få någon annan låt på hjärnan. Vad som helst är bättre. Bara säg nåt.

Ja, jag bjuder på den här.

Helgens skandaler.

- Chockhöjningen på priset på Scandics frukostbuffé. Från 95 kr till 139 kr. Det bara INTE ok.
- Att Joddla med Siv spelades på Morfars igår.

Det här kommer jag att prata mycket om de kommande veckorna. Bara så att ni vet.

Vad hände nu?

Jag satte mig vid datorn med målet att öppna ett word-dokument. Utan att tänka öppnade jag istället firefox och loggade in på blogger. Och nu sitter jag här. Och bloggar istället. Någon sorts dokument blir det i alla fall. Inte mycket till övertygande tal kanske, vilket egentligen var tanken, men det är åtminstone en skrift av något slag. Och när jag ändå sitter här kan jag ju passa på att skriva lite om mina vänner. Jag har inte jättemånga nära, men dom jag har gillar jag väldigt. Så är det bara. Igår tillbringade jag drygt 14 timmar i sträck med Tina. Vi var ifrån varandra högst tio minuter åt gången och då var vi bara i angränsande rum. Jag gick helt enkelt inte hem när vi hade pluggat klart och det kändes helt ok. Jag har en känsla av att Tinas och Andreas hem kommer att bli mitt tredje hem ( jag har ju faktiskt ett andra i Tollarp) den här hösten. I helgen kommer det också att vara högtryck på vänskapsfronten. Mylen kommer hit ikväll och då blir det vin och morfars, bara hon och jag. Imorgon kommer Andrea och Markus till Halmstad och då blir det ännu mer vin och morfars och inflyttningsfest och allmänt trevligt. Och så får vi hoppas hoppas att Linas förkylning har övergått till en liten snuva bara så att även hon kan joina. För Lina, det måste du. Ja, men i alla fall. Det ska bli en bra helg. Nånstans mellan allt ska jag försöka skriva ett övertygande tal om varför man ska bevara christiania.

Kort sammanfattat blir det nog inte så mycket bloggat i helgen. Så hej på er ett tag framöver.

Dagen i punktform.

Idag har jag:

- Lärt mig några nya knappar i InDesign. Det krävde en hel del koncentration.
- Lagt upp gardiner åt Tina och Andreas. Jag var grymt duktig fram till att jag drog strykjärnet över lite klister. Dumt dumt dumt.
- Ätit jordnötssmör för att stilla ett mycket hastigt påkommet sug.
- Promenerat bort jordnötssmöret.
- Funderat över helgen. Kommer jag verkligen slå festrekordet på 9 personer? Ytterst tveksamt.
- Tittat på Nyheterna helt utan att lyssna.
- Bannat GTs kylskåp. Vad är grejen med surrandet/brummandet? Jag vet inte.
- Tänkt på kåren. Borde jag vara där? Nej. Jag överlever nog.
- Ångrat allt positivt jag sagt om workshop-tiden 08.00-10.00.
- Febrilt letat efter matchen. Sen stannat upp och tänkt: "varför?".
- Umgåtts.
- Ätit.
- Cyklat.

Inom kort ska jag:

- Sova. Det är dags nu.

Det är måndag och jag tänker på helgen.

Under sommaren försvann hälften av min närmsta krets från Halmstad för gott. På fredag alt. lördag kommer den halvan tillbaka, och jag längtar. Ok. Vi pratar bara om 2 personer. Men dessa 2 personer fyllde ändå upp en väsentlig del av min fritid (och skoltid). Så det ska bli kul. Så är det bara. Nej. Jag hajpar inte. För det får man inte. Det går det bara dåligt. Jag tänker bara: kan det bli annat än bra? Nej. Det kan det inte. Det får i alla fall bli en till fest i helgen. En improviserad inflyttningsfest. Typ. Man måste ju ha en någon gång. Vill man komma så är man välkommen. Kanske lyckas jag slå mitt senaste rekord på 9 gäster. Än så länge har jag förvisso bara 7 garanterade gäster. Inklusive mig själv. Sen har vi ganska många som är frågetecken, vissa större än andra. Och så har vi dom som jag redan vet inte ens kan komma (Serv: du får räkna föregående helgs fest som min inflyttningsfest). Jag får väl helt enkelt hoppas på frågetecknen. Eller på alla som jag inte bjudit än? Se detta som en (ganska) öppen inbjudan. När jag har som flest läsare så är det ändå ca 25-30 personer som läser detta. Kom på fest vetja! Jag har inte så många sittplatser. Men man kan ju alltid stå.Till helgen återförenas vi. Då, äntligen, blir vi hela igen. Efter en lång sommar som halvor.

Igår, tal och volym.

Jag hade visst fest igår. Sådär lite spontant. 9 personer var vi. Så stor fest har jag nog aldrig haft i hela mitt liv. Vilket låter tragiskt, men är helt ok egentligen. Jag har ju faktiskt gått på större fester i mina dagar. Vi hade trevligt. Mycket trevligt. Så trevligt att min nya kompis Sandra utbrast i ett: "Jag visste inte att männsikor kunde vara så här trevliga!". Där ser man. Jag är trevlig. Och jag omger mig bara med trevliga människor. Allt annat är ju bara onödigt. I alla fall. Vi drack öl. Jag bjöd bort lite Absolut Los Angeles vilket lockade fram några imponerade "ooh" och "aah". Det är alltid härligt att kunna imponera med sprit. Efter Absoluten gick vi till Stora torg, lyssnade på lite musik, träffade gamla klasskompisar för att sedan gå vidare Bulls för att dricka lite öl till. Sen blev det stadsgalleriet och efter det avslut både på McDonalds och Morfars. Som vanligt med andra ord. Som vanligt kan vara en mycket bra sak. Åtminstone när man fått en liten paus från det som börjat bli lite för vanligt.

Nu är det i alla fall söndag och den sedvanliga söndagsångesten har infunnit sig. Helgen lider mot sitt slut och det börjar bli dags att ta tag i saker. Att inse att ett tal ska hållas på tisdag och att ytterligare ett ska skrivas till nästa vecka. Jag vill inte hålla tal. Inte alls. Men det vet alla redan eftersom jag tar varje chans jag får att gnälla över det. Så nu vänder jag på det istället. Det är bra träning och dessutom är det snabbt gjort. 2 minuter ska det ta och det är ju liksom ingenting. Eller hur?

Sist och minst vill jag säga att jag måste ha en döv granne. Personen har volymen på max på tv:n och det finns helt enkelt ingen annan ursäkt än att hon/han antingen är döv eller pensionär. Då är det helt ok. Annars: inte.

Nu ska jag äta glass.

Svåra tider.

Det kan vara slutet på en era. Jag vet inte än. Men det finns en risk. Jag har insett något. Något jobbigt. Mitt intresse för Will Ferrell kan vara på väg att svalna.

Jag har misstänkt det ett tag nu. Inte ens när jag låg sjuk i halsfluss i helgen lyckades Will pigga upp mig. Vilket måste innebära att något är fel. Idag bekräftades det ytterligare då Old School hos Lina inte framkallade de skrattsalvor den borde ha gjort. Visst. Jag skrattade. Flera gånger. Men något saknades ändå. Det kanske inte var Wills fel. Kanske var det en kombination av faktorer. Kanske var det Vince Vaughns asiga karaktär som störde mig. Jag vet inte. Jag vet bara att något inte stämmer. Jag tror att jag behöver en paus från Will och hela hans crew. För det har nog blivit lite mycket det senaste året. En överdosering helt enkelt. Tråkigt, men mycket möjligt.

Vi får se. Kanske är det just det jag behöver. Men för säkerhets skull är det nog bra om jag börjar leta efter någon ny så länge. Någon som kan underhålla mig medan jag väntar. Andy Samberg ligger bra till. Och Seth Rogen. Frågan är bara om någon kan hålla lika länge som Will. Jag tvivlar
.

wawawiiwaaa!

Happy time! Den 28 september spelar Lemonheads på KB! Då ska jag dit. Så är det ju bara. Och se Evan Dando. Just det! 90-tal.

Uppdatering.

Det här med kåren väckte tydligen starka känslor. Och helt plötsligt verkar det som att jag verkligen vill gå på kåren. Jag vet inte riktigt om detta stämmer. Så övertygande kan jag inte ha varit direkt. Jag menar mest bara att det finns en nyfikenhet. Och huruvida den stillas genom pizza eller genom att vi faktiskt går dit spelar inte så stor roll. Vi får väl se imorgon. Hur det känns efter en portion fett och lite Idol.

Idag har jag varit aktiv f.ö. Jag har shoppat, promenerat, fört protokoll, agerat tolk och tittat på Sixties. Fullt ös medvetslös, med andra ord. (Skrev jag precis det? Herrejesus.) Nu avslutar jag kvällen med lite borttappade men hittade Cardigans. Jag gillar Nina P mycket. Det hade jag glömt bort. Jag glömmer så lätt.

Men nu är jag klar med dagen. Så jag sover istället. För imorgon börjar skolan. Det ska bli... intressant.

Kåren. Helt enkelt.

Nu har jag försökt formulera något klokt om Kårens första onsdagspub imorgon. Något talande om mina känslor inför detta. Men det går inte. Detta märkliga ställe gör mig förvirrad. Gång på gång har jag konstaterat att jag aldrig mer ska gå dit. Gång på gång har jag kommit krypande tillbaka med svansen mellan benen. För att någon timme senare återigen konstatera att jag aldrig ska gå dit igen. Ölen/cidern är rälig, musiken är dålig (förutom när jag och mina kollegor dj:ar) och framförallt så är det aldrig något folk där. Ändå går jag dit. Hur många chanser förtjänar stället egentligen? Inte så många till tänker jag. Men kanske någon. Redan imorgon kanske. Suck. Jag vill inte. Jag vill. Jag vill inte. Jag vet inte. Får jag någon med mig kanske? Min partner-in-klagan Lina kanske? Mm. Det tål att tänkas på det här.

Jag vill ha vita skor efter labor day.