Igår, tal och volym.

Jag hade visst fest igår. Sådär lite spontant. 9 personer var vi. Så stor fest har jag nog aldrig haft i hela mitt liv. Vilket låter tragiskt, men är helt ok egentligen. Jag har ju faktiskt gått på större fester i mina dagar. Vi hade trevligt. Mycket trevligt. Så trevligt att min nya kompis Sandra utbrast i ett: "Jag visste inte att männsikor kunde vara så här trevliga!". Där ser man. Jag är trevlig. Och jag omger mig bara med trevliga människor. Allt annat är ju bara onödigt. I alla fall. Vi drack öl. Jag bjöd bort lite Absolut Los Angeles vilket lockade fram några imponerade "ooh" och "aah". Det är alltid härligt att kunna imponera med sprit. Efter Absoluten gick vi till Stora torg, lyssnade på lite musik, träffade gamla klasskompisar för att sedan gå vidare Bulls för att dricka lite öl till. Sen blev det stadsgalleriet och efter det avslut både på McDonalds och Morfars. Som vanligt med andra ord. Som vanligt kan vara en mycket bra sak. Åtminstone när man fått en liten paus från det som börjat bli lite för vanligt.

Nu är det i alla fall söndag och den sedvanliga söndagsångesten har infunnit sig. Helgen lider mot sitt slut och det börjar bli dags att ta tag i saker. Att inse att ett tal ska hållas på tisdag och att ytterligare ett ska skrivas till nästa vecka. Jag vill inte hålla tal. Inte alls. Men det vet alla redan eftersom jag tar varje chans jag får att gnälla över det. Så nu vänder jag på det istället. Det är bra träning och dessutom är det snabbt gjort. 2 minuter ska det ta och det är ju liksom ingenting. Eller hur?

Sist och minst vill jag säga att jag måste ha en döv granne. Personen har volymen på max på tv:n och det finns helt enkelt ingen annan ursäkt än att hon/han antingen är döv eller pensionär. Då är det helt ok. Annars: inte.

Nu ska jag äta glass.