FB igen.

Jag har haft ett par bra veckor med Facebook nu. Inte för att jag har undvikit det, utan för att jag har gått in där utan att jag har blivit arg någon gång. Det har varit ganska trevligt faktiskt. Men idag, i morse, när jag gick upp tidigt för att sätta mig och skriva lite. Då slog det till igen. Tröttheten. På Facebook. Jag loggade in, kollade news feeden och kände bara: nej. Jag blir så trött. Det är så mycket information. Jag vill inte veta allt det här. Jag har så många facebook-vänner som jag knappt ens känner. Och några som jag verkligen inte känner. Och några som jag inte orkar känna. Och jag känner inte att jag behöver titta på deras bilder, eller se deras wall-to-walls, eller veta deras tillfälliga status. Jag behöver inte veta att någon har haft "världens myshelg med älsklingen" eller att någon annan är trött på hösten. Jag vet. Jag fyller i allt sånt själv också. Jag lägger upp bilder och skriver om hur mycket jag gillar Skåne. Men jag blir trött på mig själv också ibland. Egentligen borde jag bara rensa upp. Behålla mina närmsta vänner och dela med mig av mina bilder till dom. För det är ju ändå bara dom som bilderna berör. Ingen annan.

Så jag tycker att vi vänder på det. Det handlar inte om att ha flest vänner på Facebook längre, utan tvärtom. Den som bara har en vän vinner. Nej! Den som raderar sin Facebook vinner. För den människan är en lycklig människa.

Klara, färdiga... gå.