Hissen som gud (reparatörerna/städerskorna) glömde.

Wheeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiihhhhhhhh. Aaaaaaiiiiiiiiiiiiiiiiihhhh. Ouuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhiiiiiiiiiiiiiiiii. Yyyyyyyyyyyyyhh. Ungefär så låter min hiss när det blåser. Vilket det gör så gott som alltid i Halmstad. Dessutom hittar man de här utdragna handavtrycken på dörrarna. Det är i princip bara blodspåren ut ur hissen som saknas. När jag hittar dem så flyttar jag. Fy.