Elin Sjögrens night on the town. Rapport.

Efter en på alla sätt genomtrevlig födelsedagsfest för Lena och Elin hemma hos Lena på sjukhusbacken hamnade vi efter många om och men på B&B. Ni hörde rätt. B&B. Vad vi gjorde där? Det kan man ju fråga sig. Kön till Morfars var massiv och vi kände oss väl vilda. Och i behov av förändring, alt. nostalgi. Men B&B var ju B&B precis som B&B alltid har varit B&B. Skillnaden var väl nu att vi blivit äldre och resten av klientelet blivit yngre. (Och att man nu för tiden kan smsa på stället. Inte fel. Inte fel alls.) Men. Det var nog bra ändå. Man kan få nog av Morfars. Faktiskt. Vi fick en tillräcklig dos i kön dit. Där jag även insåg hur oväntat trevliga nya klasskramrater kan vara. Och hur pinsamt det kan vara att i ena sekunden panika över en förlagd plånbok, för att i andra inse att man har en extraficka i kjolen där den visst råkat hamna. Och där jag insåg hur odiskret jag är när jag är nyfiken. Oavsett berusning. Varför i hela friden lägger jag mig i saker som jag inte på något sätt har med att göra? Sådant borde man låta bli. Men strunt samma.

Kvällen var fin och jag är nöjd. Hoppas att Elin och Lena känner detsamma. Elin med sitt nya fina halsband (bakom bokhyllan!) och Lena med all sin choklad och allt sitt te. Tack för ikväll, ni är rara!